En sammanfattning av Nottinghams bok Utmanande undervisning som vi läste inom #pedaläslyft

Vi har läst Utmanande undervisning i klassrummet av Nottingham inom #pedaläslyft. Här nedan kommer en sammanfattning av boken för er som vill. Boken är utgiven av Natur & Kultur 2013 och har åtta kapitel. Första kapitlet berättar vad utmanade undervisning är nämligen mer berättande, dialog och utmaning i undervisningen samtidigt som vi följer läroplanen. Boken ger oss svar på de bärande principer som utvecklar självständigt tänkande i resterande kapitel. I rubrikerna nedan går jag igenom de principerna lite kortfattat.

Återkoppling

Här får vi en definition av begreppet – att återkoppling är information som uppgiften som hjälper eleven vidare. Återkoppling kan vara väldigt effektiv om den är tydlig och specifik, inspirerar till att svara aktivt och eftertänksamt och att man lär av sina misstag snarare än är rädd för dem. Återkoppling ska inte ges med avseende på person utan på prestationer och framsteg. Återkoppling har tre syften för eleven:

• att förstå målet
• att inse vart man befinner sig i förhållande till målet
• att förstå vad man ska göra för att nå dit.

Sammanfattningsvis ger vi för lite återkoppling, vi fokuserar snarare på prestation och betyg, jämför t o m elever med varandra, återkopplingen är för mycket administrativ och vi vet för lite om de inlärningsbehov eleverna har.

Återkoppling som fungerar bäst är:

Handledning

Hjälper eleven att fokusera och hitta dess starka sidor, definiera målet, och man är medveten om hur eleven tolkar upplevelserna och man ser skillnaden mellan beröm och uppmuntran.

Dialog

Tala, lyssna, tänka. Att träna eleverna i modeller för hur man tänker och visa så de kan göra detta själva. P4C är en modell för detta, där man börjar med en fråga för att undersöka och gör detta i gruppen för att lyssna, tala och tänka. Man uppmanas att tänka hur man tänker och slutligen enas om bästa svaret.

Formativ och summativ bedömning

Summativ fastställer vad eleven gjort rätt och fel snarare än poäng eller betyg skriver Nottinhgam. Formativ bedömning avser pågående, diagnostisk bedömning som hjälper eleven vidare, förslagsvis rätta tillsammans

Kamratåterkoppling och självbedömning

För att eleverna ska kunna ge varandra återkoppling krävs att de tränas i hur man kan göra det. I boken nämns tre modeller (som utvecklas mer under Ansträngning och Utmaning).

• FFK (förhållningssätt, färdigheter och kunskap)
• Undervisningsmål
• Utmaningsmodellen

Beröm

Fokuserar på handlingar, är specifik, jämför ej elever, är trovärdigt och berömmer meningsfulla framgångar snarare än lätta uppgifter.

Återkoppling från elev till lärare

Vad behöver eleven från dig för att utvecklas?

Återkoppling med video eller dator

Denna återkoppling upplevs snarare fokusera på resultat snarare än person.

 

Ansträngning

Hur mycket en elev anstränger sig beror på hur högt de värderar målet samt förväntan på att man klarar av det. Alla elever kan anstränga sig bara de är motiverade. Ansträngning påverkas dels av hur du övertalar och levandegör läroplanen, men även betraktar läroplanen som det sammanhang där man lär, utvecklar ett holistiskt synsätt av FFK-modellen, använder förberedande strategier och utvecklar en utvecklingsinriktad självbild.

Hur lär vi eleverna lära? Nottingham tar upp en modell han utvecklat som bygger på tre delar, tre hörn där varje hörn står för delar eleverna måste kunna, den sk FFK-modellen.

• Det ena F:et står för förhållningssätt och är den lust och vilja eleverna har för att lära. En bra metod var att använda eleverna och skapa förhållningssätt som fungerar då de lyckats snarare än regler, som är kontraproduktiva. Dessa sätts upp och återkopplas till regelbundet genom att ge exempel.
• Det andra F:et står för färdigheter och innebär de förmågor vi har för att kunna genomföra processer som att kunna dra slutsatser, ställa frågor, exemplifiera, skriva, agera lämpligt inom ett visst område.
• K:et står för kunskaper och innebär att veta vad som ska läras och vilka begrepp som ingår. Här får vi tips som att repetera föregående lektion och att förbereda eleverna på vad som kommer.

En lektion bör innehålla minst två av de tre områdena ovan.

I detta kapitel tas även statiskt respektive dynamiskt tankesätt upp. Ett statiskt tankesätt är att vi tror att vi är född med en talang och därför inte behöver anstränga oss för att lyckas, medan ett dynamiskt tankesätt innebär att vi blir bättre om vi anstränger oss. Dock är det viktigt att det upplevs som meningsfullt. Därför är det viktigt att det finns olika nivåer av utmaning i undervisningen. Att undervisa eleverna i ett dynamiskt tankesätt gör vi genom FFK-modellen, sätta upp realistiska mål, återkoppla på framsteg och rekommendera nästa steg, se att alla elever har begåvning snarare än att några kan inte, berömma på rätt sätt och själva vara ett föredöme vad gäller beteende.

Utmaning

En utmaning är något som uppmuntrar oss att lära oss mer än vi redan kan och bygger på Lev Vygotskijs arbete. Det gäller som lärare att hitta rätt nivå för inlärning, det som Vygotskij kallade för inlärningszonen och inte hamnar i övningszonen. Du vet att du har nått en utmaning och eleverna ber om återkoppling Nottingham skriver om sin modell undervisningsmål för att ta fram rätt nivå.  Det finns olika behov av olika utmaning i ett klassrum:

• Elever som behöver hjälp att komma igång behöver stöd.
• Elever som kommit igång behöver uppmuntran.
• Elever som har för lätt behöver stödstrukturer eller tankeställare.

För att få eleverna ovan till övningszonen kopplar du undervisningen till elevernas förkunskaper och fokuserar sedan på deras potentiella förmåga. Den hittar du vid den punkt där de börjar misslyckas och sedan backar sedan lite försiktigt. Elever som behöver utmanas med tankeställare innebär att man använder ett par tekniker för att få eleverna att skapa kognitiv osäkerhet. Stödstrukturerna el sk scaffolding myntades även det av Vygotskij, och innebär att man skapar stöd för att kunna gå vidare, som t ex öppna frågor och sokratiska frågor eller begreppstänjare med Venn-diagram som stöd. Fler tips finns i bokens sista kapitel med lektionstips.

Reflektion

Tänkande delas in i två typer, dels rutinmässigt tänkande som vi gör omedvetet och sedan reflekterande tänkande som handlar om att tänka på handlingar och konsekvenser.

Vi behöver lägga mer tid på att undervisa eleverna i hur de reflekterar och tänker. Vi hittar stöd för detta på NP där frågor som att resonera, förklara, jämföra och kontrastera får mer poäng än faktafrågor.

Kognitiva konflikter får eleverna att tänka mer. Ofta har vi hela lektioner utan att elever fått tänka överhuvudtaget. Kognitiva konflikter får också eleverna att utveckla moral. Ett bra sätt för att skapa kreativt tänkande är att vänta med logiska slutledningar, d v s servera dem svaret.

Vi får en modell att planera utifrån för att lära eleverna tänka på både djupet och bredden. EDUCERE (på engelska) är akronymen där varje del står för (på svenska): engagemang, vilja, förståelse, skapa, fråga, resonera samt utvärdera. Jag går inte in mer på dem här då de knyter an till flera av de exempel som redan nämnts eller kommer nämnas.

Självkänsla

Elever som presterar bäst har ofta hög självkänsla. Elever som har låg självkänsla måste först bygga upp en inre styrka av kamrater och lärare för att lära. Därför är det viktigt att de får rätt slags beröm och återkoppling som fokuserar på prestation snarare än förmågan. Man fokuserar på den utveckling eleven gjort och den ansträngning eleven lagt ner snarare än berömmer hur duktig eleven varit. Berömmet måste också vara trovärdigt och utveckla ett dynamiskt tankesätt. Begåvade och resursstarka elever är de som oroar sig mest för att misslyckas och tappar intresset om de stöter på hinder därför är det viktigt att de får utveckla sin självkänsla genom beröm.

Boken avslutas med utmaningsmodellen och lektionstips. Jag går här kort igenom utmaningsmodellen.

1. Begrepp

Börja med ett ord, bild eller direkt från läroplanen.

2. Konflikt

Skapa en kognitiv konflikt.

3. Bygga upp förståelse

Eleverna hittar en förståelse av begreppet. De gör detta tillsammans i det Nottingham kallar lärandegropen. När en elev kommit ur gropen och hittat svaret uppnår hen ett Heureka-ögonblick. Det är grekiska för jag har funnit det och betyder att eleven hittar svaret själv inte får det av läraren. Elever som fortfarande är kvar i gropen kan få hjälp av elever som funnit det för att hjälpas åt. Eleven som funnit svaret ska hjälpa kamraten åt genom att hitta problem i partnerns förklaringar.

4. Reflektera

Hur förändrades tänkandet? Att bli medveten om sitt eget tänkande. Metareflektionen.

 

Avslutningsvis har boken varit trevlig att läsa, och jag har fått med mig att jag redan har ett par goda idéer redan, som jag i början av terminen ska finjustera lite för att bli ännu bättre. Det jag främst fastnade för var kapitlet om ansträngning och att skapa spelregler tillsammans. Jag fastnade även för att man ska lära tillsammans och gärna ha ämnesövergripande planering. Efter att jag läste ut boken valde jag att även läsa vidare i Carole Dwecks bok Mindset som är ev av utgångspunkten för en del av teorierna i boken. En reflektion utifrån den läsningen kommer imorgon.