Kategoriarkiv: Litteratur

Lite reflektioner från sommarläsningen av Alla i mål av Kornhall och litteratur från #pedaläslyft

Den här sommaren har jag blivit väldigt inspirerad av att läsa litteratur för pedagoger. Kanske beror det på #pedaläslyft? Jag har läst tre pedagogiska böcker vilket nog måste vara rekord för mig att läsa på en sommar. Givetvis har jag även läst böcker för nöjes skull. Det har helt enkelt varit en sommar för läsning i år, vilket ni  med småbarn vet kan vara vårt att få till.

Jag har tidigare bloggat om Utmanande undervisning i klassrummet och Mindset, som jag läst. Den sista boken i högen var Alla i mål av Per Kornhall (N&K, 2014). Jag införskaffade den redan förra sommaren men den hamnade lite i skymundan för att jag då inte hann läsa mer än en pedagogisk bok även om höge var stor, men då jag nu inväntar boken om förstelärare som Kornhall gett ut ville jag läsa denna innan den. Jag vill med detta inlägg visa på att litteratur som bygger på evidens ofta förstärker det man läst och man får en bredare och även djupare förståelse för det man läst. Själva syftet med ”pedaläslyft var just det och jag valde själv att ta det ett steg till och gå vidare med mer litteratur, och tanken är att #pedaläslyft även ska fortsätta växa med fler gemensamma diskussioner kring ny litteratur. Exakt vad vet vi inte än.

Skolutveckling

Alla i mål är en lite handbok för oss som är intresserade av skolutveckling och då främst utveckling som bygger på evidens. Inledningsvis reder Kornhall i varför man ens ska utveckla skolorna i Sverige. En orsak är att vår lagstiftning kräver att alla elever ska nå minst målen för E. Vidare kan vi läsa att detta är inte bara för att samhället kräver att vi har vissa färdigheter utan för att ett samhälle men höga kunskaper är ett samhälle som mår bättre. Ett samhälle med gedigna kunskaper är också ett demokratiskt samhälle samtidigt som vi står oss i konkurrens med omvärlden när vi konkurrerar om arbeten.

Viljan att förändra i klassrummet

Det hela börjar i klassrummet med en skicklig lärare. En skicklig lärare får eleverna att utvecklas och nå målen. En skicklig lärare utmärks av att kunna skapa motivation hos eleverna, skapa relationer med eleverna, har gedigna kunskaper inom sitt ämne/ämnen men vill ändå utveckla sig inom det/dem. Den skickliga läraren förstår vart eleven befinner sig och vad hens nästa steg är. Själva hur:et tycker jag Nottingham lyfter fram bra i sin bok Utmanande undervisning med gropen som metafor för att locka upp eleverna ur den för att de ska ta sig vidare. Du kan läsa min sammanfattning av boken här.

Vi kan inte förändra oss om vi inte vill. Vi måste ha motivationen och förstå syftet. Vi måste också få kompetensutveckling för det. En annan viktig sak som Kornhall nämner är att vi måste samarbeta genom fackförbunden, då främst lärarnas och skolledarnas. Kornhall menar på att en skolledare inte påverkar aktivt vad som sker i klassrummet, det är inte hens uppgift, däremot ska skolledaren se till att rensa i våra uppgifter så vi kan fokusera på huvuduppdraget – att utveckla undervisningen så den alltid fokuserar på målen i läroplanen. En aktiv rektor är också väl insatt i den vetenskapliga grunden och är synlig i klassrummen och intresserar sig för det som är viktigt. Här är det huvudmannen som måste rensa i rektors uppgifter så denne kan fokusera mindre på administration och mer på lärarnas utveckling.

Kollegialt lärande

En av de bättre metoderna för att bygga upp vår kompetens är genom kollegialt lärande på egna arbetsplatsen. Vi måste få tid för detta men det ligger i vårt intresse som lärarkår att återta professionen även om skolledare eller huvudmannen inte vill ge oss det. Vi kan alltid använda oss av det utvidgade kollegiet på Twitter och Facebook och det är något som jag tidigare lyft fram att det har gett mig mest för min egna utveckling. Enskilda fortbildningar har väldigt dålig effekt på vad som sker i klassrummen. En skolledare måste skapa ett sådan klimat där vi vågar lära av våra misstag och våga prata om dem som lärtillfällen. För mig blev detta synligt när jag läste Dwecks bok om Mindset som ni kan ta del av här. Om det inte sker på egna arbetsplatsen kan vi som egen profession söka oss till det utökade kollegiet för att utvecklas som pedagoger ändå.

Utvärdering av undervisningen

Viljan och tron är avgörande för att vi som lärare ska våga visa upp vår undervisning och mäta den. Ofta har undervisningen inte mätts alls i Sverige utan vi har fokuserat på betyg och nationella prov. Jag som hade tre klasser förra läsåret i både svenska och engelska känner väl igen mig i att vårterminen äts upp av prov, och att man måste planera kollegialt för att genomföra de muntliga proven så man har kvar lite undervisningstid.  Nationella prov är ofta bra utvärderingar men de kommer ofta för sent och sker för sällan. Vi behöver mäta oftare och rätt saker. Det vi mäter måste ha ett syfte och även åtgärder om det så visar sig att det behöver åtgärdas. Klimatet på skolan måste tryggt för både elever och lärare och inte kännas som man vill ha kontroll. Professionen måste få ha den kompetensen själv att mäta och utvärdera sin undervisning och det ska också återkopplas till kollegiet och ledningen, där man gemensamt vill förbättra undervisngen i egna klassrummet.

Ett konkret tips från boken Alla i mål för att utvärdera undervisningen är Learning Study. Men för detta måste vi få tid för att det kostar att utveckla en profession. På Skolverket kan ni läsa mer om vad det hela går ut på men kortfattat handlar det om att en grupp lärare tar fram en lektion och testar den sedan i flera klasser och utvärderar både före och efter hur resultaten blev av kunskapsinnehållet. Då det hela är en mycket styrd form av utvärdering så fungerar det bra på ovana lärare och fokus blir på hur:et, d v s metodiken.

Formativ bedömning har visat sig ha starkast påverkan på elevers lärande. Formativ bedömning handlar om att ta reda på vart eleven befinner sig och vad som behöver utvecklas. Här sker mätningen oftare än betygen och vi kan snabbt sätta in åtgärder.

Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet utgör fokus av undervisningen

Undervisningen ska sedan skollagen från 2011 vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet där beprövad erfarenhet är forskning inom professionen och vetenskapen står för det som visar sig vara effektiv i ett klassrum som t ex Hatties studie om Synligt lärande eller det man kan läsa om i Timperlys Det professionella lärandets inneboende kraft. Kornhall menar att vi ska kunna motivera våra val av metodik på vilken forskning vi tillämpar. Jag har tidigare bloggat om boken Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken av Williams och det var förstå då jag egentligen förstod att jag arbetar formativt och nu fick stöd för att jag ska fortsätta göra det.

Om skolan inte når målen måste man också ställa sig frågan om andra aktiviteter som rör sig utanför lektionens ramar som klassresor och heldagsaktiviteter gör så att de målen nås. Vilken forskning visar att det kommer göra att eleven när målen för minst E? Någonstans läste jag i boken att ”utan fakta är du bara en person med åsikter” och det tycker jag stämmer bra in om man inte kan motivera varför man ska ha eller inte ha läxor, åka på lägerskolor, ha schemabrytande aktiviteter i flera dagar eller ha fler prov. Hur arbetar vi aktivt för att hela skolan bygger på evidens och att vi inte alltid gör som vi gjort? Jo, man måste läsa forskning och skapa forum för vetenskaplig grund som jag berättade om ovan.

Inkludering

Ett viktigt område som Kornhall tar upp är att alla elever ska erbjudas stöd för att lyckas och komma i mål, d v s nå minst E. Idag talar vi mycket om inkludering att alla elever ska fungera i ett klassrum. Det är upp till läraren att skapa ett sådant klimat som leder till lärande. Vi är utbildade för att kunna undervisa en klass med olika individer men ibland behöver vi som lärare få stöd för att kunna hantera t ex nyanlända eller elever i behov av särskilt stöd. Särskilt framgångsrika skolor har ett välfungerande elevhälsoarbete där lärarna får det stöd de behöver. De får handledning och råd i hur de ska kunna lösa problemen som uppstår. De får även den fortbildning de behöver och stöd i klassrummet. Det kan betyda olika stöd och under olika tid, men eleverna ska få det stödet oavsett om det finns resurser eller ej. Skollagen är tydlig här med att det är rektor som ansvarar för att stödet fungerar och att alla elever får det stöd de har rätt till.

Sammanfattningsvis

Så för att lyckas med att ge eleverna den utbildning de har rätt till räcker det inte med att mäta och utvärdera för att jämföra olika skolors resultat. Vi måste ta reda på vad som gör att vissa lärare lyckas och det ska vi göra tillsammans. I mångt och mycket handlar det om att man måste våga och det gör man om det finns ett tydligt syfte. Vi lärare är inte mycket annorlunda än eleverna i det sätt vi utvecklas och förstår vi bara syftet, att vi använder varandra som lärresurser och hittar belägg för vad som fungerar och får återkoppling på det kommer vi snart att äga vårt egen undervisning och ge eleverna det de har rätt till. Det är att ha fokus på utveckling av kompetens på vetenskaplig grund.

Och tiden är avgörande. Rom byggdes, som någon sa, inte på en dag. Men vi kan inte längre vänta på att resultaten ska infinna sig utan vi måste själva ta ansvar för att skapa bra undervisning. Jag, du, vi! Tillsammans! Och vi måste lämna Jante och Luther bakom oss för jag är ganska säker på att ingen av dem har stöd i forskning och ändra vårt sätt att tänka – vårt mindset. Det är i mångt och mycket där vi fastnar och inte vågar förändra praktiken. Varför gör du som du gör? Och vad vill du göra? Vart börjar du?

Jag vet vart jag börjar. Jag börjar i kollegiet på egna skolan och ser med spänning fram emot att utveckla undervisningen tillsammans. Jag kommer dela mina tankar med er på endera sättet. Ha en trevlig terminsstart och hoppas ni laddat era batterier för att på bästa sätt kunna möta kollegor och elevers behov av utveckling.

 

 

Egna lärarreflektioner kring statiskt och dynamiskt tankesätt efter läsningen av Dwecks Mindset

Efter att jag läste ut Nottinghams bok Utmanande undervisning i klassrummet för #pedaläslyft var jag lite intresserad av att läsa vidare i Dwecks bok Mindset (Natur & Kultur 2015) som han bl a refererar till i Utmanande undervisning. Jag har också sett boken delas i sociala medier så med en dag till förfogande började jag läsa för att ta reda på vad som gör boken så populär. Dweck börjar med att förklara varför hon var intresserad av att ta reda på varför vissa människor klarar av misslyckas och vad som får den att fortsätta. Enligt forna experter kunde det bero antingen  på fysiska olikheter eller att det är vår bakgrund och sociala arv som styr oss. Idag är de flesta experter överens om att det är en växelverkan mellan dessa och att vi behöver stimulans för att utveckla oss. I boken får vi svar på vad det innebär för lärande och vad vi som arbetar i skolan kan få ut av tankesättet. Hur kom Dweck fram till det? Och vad innebär den vetskapen för skolan?

Statiskt och dynamiskt mindset – vad är skillnaden?

Dweck forskade i nästan 20 år om detta och hon fann att olika Mindset styr oss i vårt tänkande. Det är mer avgörande för vår inlärning hur vi tänker om oss själva. Har du ett sk statiskt mindset tänker du att dina egenskaper är permanenta. Du kommer ägna tankar åt att fundera över om du kommer lyckas eller misslyckas? Hur kommer andra uppfatta mig? Hur kommer jag känna mig – som en förlorare eller vinnare? Misslyckanden kommer att forma uppfattningen om dem och de kommer undvika att hamna i situationer som visar på att de inte kan.

Motsatsen till detta är ett dynamiskt mindset. Personer med ett dynamsikt mindset är inte rädda för misslyckanden utan lär sig av dem. De ser det inte som att de inte lärt sig något utan att de lärt sig något av det som inte gick så bra. Man tar fasta på vad som fattades och gör om. Att tänka att man gör sitt bästa är framgång i sig. När man utsätts för en motgång sporras man vidare.

I boken ger oss Dweck sedan många exempel på hur detta yttrar sig och jag tyckte det blev lite tråkig läsning då jag snabbt förstod vad det innebär. Exemplen är ändå tydliga och ger oss en bild av vad hon kom fram till. De är hämtade dels från sporten men även från företagsvärlden och den privata sfären. Egentligen tycker jag att sista kapitlet vad det som gav mig mest som lärare. Jag kommer nu lyfta fram sådant som jag fastnade för i boken. Sådant som jag tycker är viktigt för oss som arbetar i skolan att känna till.

Beröm som blir fel

Dweck visar på vad beröm gör med oss och hur fel det kan bli fast avsikten är god. I en grupp med elever som fick beröm för sina ansträngningar älskade de sina uppgifter och utmaningar. Eleverna som fått beröm för sina förmågor gjorde sämre ifrån sig än vad de gjorde från början. Så vi kan med fel sorts beröm göra eleverna mindre ”smarta”. Efter att de var klara med sin forskning i gruppen bad Dweck dem att skriva en utvärdering och det som var slående var att fyrtio procent av eleverna som fått beröm för sina förmågor ljög om sina betyg. Elever som ansågs begåvade men som misslyckats skämdes så mycket att de ljög om framgången. Så att säga till barn att de är smarta fick dem i slutändan att känna sig dummare och ändå hävda att de var smartare. Det är ju inte detta vi vill komma åt med beröm utan vi vill ju lyfta eleverna att nå längre. Har du funderat på den feedback du ger till dina elever? 

 Lärare med ett statiskt mindset

Att sortera elever i fack om att några kan och andra inte är förödande och säger inte så mycket om elevens prestation utan mer om lärarens förmåga att skapa utmanande undervisning. Tar du dessutom åt dig av ett sådant budskap har du också ett statiskt mindset. Om du istället har ett dynamiskt mindset försöker du utmana dig själv att lösa problemet. Att sortera människor i fack förekommer egentligen inte bara i skolan utan i hela samhället om man tänker på kön, religion, sexuell läggning etc. En viktig tanke som Dweck lyfter är hur skapar vi ett dynamiskt klimat i skolan där alla får vara med. Det är vår uppgift som vuxna att göra det och kanske allra mest ledaren av skolan. Personen som kallas rektor. 

Ledare med ett statiskt mindset

Ett kapitel i boken tog upp ledarskap och jag har valt att lyfta fram det då det är avgörande för hur vi får till ett klimat på skolan där vi gör så att alla lyckas. Har vi en ledare som har ett dynamiskt mindset kommer vi inte ha en hierarki utan alla är lika mycket värda och alla kan bidra med sin kunskap. En sådan chef tar inte åt sig äran för att det går bra utan lyfter fram sin personal. I en sådan miljö skapas ett lagarbete och inte ett fokus på jag:et. Diskussionerna kommer handla om lösningar och man kommer också vara ärlig med vad man tycker även om man har en avvikande åsikt. En ledare med dynamiskt mindset ser sina medarbetares utveckling och ger handledning i att det sker.

En ledare som är statiskt mindset kommer inte vilja lyfta fram duktiga pedagoger utan de kommer vilja skapa en miljö där personalen säger ja och hyllar ledaren. Det i sin tur skapar en miljö där intriger och konflikter präglar verksamheten och man vill inte hjälpa varandra att utvecklas kollegialt. Det kommer leda till grupptänk där alla tänker lika och man kommer inte våga sticka ut hakan för att verka dum utan man litar blint på ledaren. Grupptänkande uppstår också om man är för ”entusiastisk över sin egen briljans och överlägsenhet. ” (sid 141). Grupptänkande kommer också uppstå om man som ledare straffar oliktänkande. Det kommer också skapas subledare som gör allt för att stärka sitt ego och slå ner på kollegorna.

Ett citat jag fastnade för här var ett ”Verkligt självförtroende är >modet att vara öppen – att välkomna förändring och nya idéer oavsett var det kommer ifrån. > Verkligt självförtroende avspeglas inte i en titel, en dyr kostym, en snygg bil, eller en rad företagsförvärv. Det avspeglas i ditt mindset: din vilja att utvecklas.” (sid 155). Har du en sådan arbetsmiljö?

Hur skapar vi en miljö där vi trivs? Vi får följande råd i boken. Vi måste förhålla oss till att skicklighet är något man lär sig, att vi tillsammans blir starka, att en ledare ger återkoppling på samma sätt som till elever och att chefer kan lära av varandra. Ganska formativa tankar skulle jag säga.

Mobbare med ett statiskt mindset

Hos mobbare finns en stor dos statiskt mindset. Vissa är överlägsna, andra är underlägsna. Skolkulturer accepterar ofta ett statiskt mindset. Det är viktigt att vi även utvecklar en miljö med dynamiskt kultur för att minska eller rent av få bort mobbningen.  Alla ska vara lika mycket värda och det arbetat kan ske med självhjälpsstrukturer. I boken tar Dweck upp Dan Olweus arbete kring mobbning som ett exempel. Jag går inte mer in på det då det borde vara vedertaget.

Budskap om framgång till föräldrar

Då vi är fostrade i skolkulturer har vi våra föreställningar om vad en skola går ut på. En av dessa föreställningar är att man ska ge betyg eller återkoppling på hur man lyckats. Forskning visar idag på att man inte ska sätta betyg på skolarbete utan på hur långt eleven kommit och vad som är nästa steg. Som jag skrev ovan under beröm så kan det bli så fel om man fokuserar på förmågan. I mina ämnen blir detta lätt att man fokuserar på skrivuppgifter som bedömningsgrund och det är viktigt att tänka att man ska utveckla förmågor som ingår: läsa, skriva, tala, lyssna, strategier och tänkandet och visa på hur långt man kommit och vad nästa steg är. Ändå förekommer betyg på enskilda uppgifter idag för att föräldrar kräver det, för att det råder en föreställning om att det är bäst och tydligast feedback men när vi vet bättre idag borde vi verkligen fokusera mer på vad som är nästa steg och hur de nås, sk strategier.

För barn som misslyckas ofta behöver man fokusera ännu mer på strategier. Strategier som visar på hur man gör för att lyckas. I engelska, moderna språk och svenska som andra språk är detta i sig en egen förmåga att utveckla och det är förvånande hur lite undervisning vi lägger på att träna eleverna i hur de ska göra för att tänka, skriva, tala osv.

Hur blir man en bra lärare som gör att eleverna lär sig och utvecklas mot högre mål? En viktig aspekt är att som lärare får vi aldrig sänka kraven. Det leder bara till dåligt utbildade elever som bara kan få enkla arbeten och behöver rikligt med beröm. Men vi får inte heller bara höja kraven vi måste ge dem verktygen gör hur eleverna ska klara av att nå målet. Vi får inte heller sortera elever i fack där det finns de som kan och de som inte kan. Lärare som är intresserade av inlärningsprocessen och tror att intellektet och begåvningen kan utvecklas är de lärare som kommer lyckas. Kan vi ge eleverna budskapet att jag som pedagog kommer ge dig kunskapen då kommer vi också få eleverna intresserade av skolarbetet. Det är jag som lärare som måste hitta vart eleven befinner sig och exakt vart eleven misslyckas och behöver för att lyckas. Det kräver enormt mycket energi av pedagogen men eleverna kommer få med sig att älska att lära och tillslut tänka själv. Det handlar om vårt synsätt på eleven, om vårt synsätt på kunskap för att eleverna ska utvecklas och lära.

Elever som inte vill måste vi få att inse att skolarbetet är till för dem. Vi kan inte säga att de inte kan och att det är lönlöst. Dweck ger oss ett exempel på detta genom en pojke som inte vill ara med och vägrar att göra sin uppgift. Han blir ombedd att ringa hem till sin mamma att han måste bli hämtad för att han inte vill lära sig och att han måste lära sig i skolan. När han inser att skolan är till för honom slutar de sabotera. Dweck menar att barn som blivit dömda som misslyckade kommer sabotera för sig själva för att inte visa sin okunskap. Vi måste förändra hela skolans synsätt på dessa elever.

Att förändra sitt tänkande från statiskt till dynamsikt

För att kunna genomföra en förändring behöver vi en plan. En konkret plan som gärna är visualiserad. Det är därför jag gillar Canva så mycket för jag kan visa på de olika delar som ska ingå. Planen behöver innehålla svar på när, var och hur och är egentligen inget nytt för mig som arbetat med elever i behov av särskilt stöd. Där fick jag lära mig vikten av planeringar med svar på detta. Ofta glömmer vi att visa vad skolarbetet går ut på och hur vi ska arbeta för att nå dit. I alla fall så var min egen skolgång kantad av många sådana lektioner. Man skulle bara göra. Det förväntades att vi visste hur uppgifterna i matteboken skulle lösas. Helst på egen hand. Vi skulle fylla i verbböjningar i tyska eller kunna alla länder och huvudstäder i Afrika, men hur jag skulle lösa uppgifterna eller hur jag skulle memorera städerna fick jag ingen hjälp med. För mig var dömt att misslyckas och känna att det var tråkiga skolämnen.

Värst för mig var ämnet engelska. Varje gång jag skulle ha engelska fick jag en klump i magen. Jag hade en lärare som alltid replikerade ”speak up, please” då man svarade så man trodde man svarade fel. Hon kommenterade min och andras förmåga att tala och inte att jag inte skulle vara så blyg för det var rätt svarat (vilket det oftast var). Tillslut tystnade jag för jag vågade inte visa att jag inte kunde. Jag hade ett statiskt tankesätt när det gällde engelskan. När jag sedan åkte till USA för att arbeta ett år och utveckla min engelska märkte jag att jag var jätteduktig på att tala och hade ett stort ordförråd och det har jag idag med mig in i min egen engelskundervisning. Hur kan jag göra så eleverna tror på sin egen förmåga att klara av att utvecklas? Ibland berättar jag just den anekdoten att kan jag som fick underkänt på nationella proven bli lärare i engelska, kan även du. Jag har t o m en fil kand i engelska men det vet knappt någon vad det är, men när jag bestämde mig för att bli bättre gick resten av farten.

Från min egen skolgång fick jag också med mig ett dynamiskt tankesätt. I svenskan fick vi arbeta med skrivandet och vi fick också stödstrukturer för detta även på min tid. Vi läste också varandras arbeten och publicerade också en bok. Detta gjorde att jag kunde och kände att jag utvecklades. Detta fick jag också höra av min engelsklärare att hur kan dina betyg i svenska och tyska vara så höga men inte i engelska. I och för sig en bra fråga men jag visste inte då svaret. Idag vet jag att undervisningen var konkret och visuell. Jag fick verktygen.

Är det svart eller vitt?

Frågan är om vi vågar reflektera över vår egen undervisning och förändra oss? Och kan vi se vart våra egna misslyckanden sker så kanske vi förhoppningsvis även kan hjälpa andra elever som misslyckas att hjälpa dem över det. Det är i alla fall det jag lärt mig från min egen praktik de senaste 15 åren och att jag nu efter läsningen fick ord för vad det innebär att tänka så. Jag tror på att lärandet är en process och att jag är med eleverna i den processen. Hur tänker du kring lärande? Vågar du erkänna dina brister och se dem som ett steg mot nästa mål. Kanske är det därför jag inte så ofta talar om vad som går fel i min undervisning utan ser att allt är en process. Jag har tidigare bloggat om mål jag sätter upp utifrån metareflektion. Målen är ju sådant som behöver bli bättre men jag ser det inte som statiskt utan som något som jag faktiskt kan göra bättre. Kanske något att tänka på när vi i sociala medier saknar debatten om vågskålen som går mot andra hållet än pepp. Från svart eller vitt synsätt. Det kanske handlar om vårt mindset?

Mindset illustreras i dessa bilder som Johan Lindström tolkat och tagit fram utifrån en engelsk version. Du hittar fler på länken till hans blogg.

Statiskt eller dynamiskt tankesätt?

Dynamiskt tankesätt för elever

En sammanfattning av Nottinghams bok Utmanande undervisning som vi läste inom #pedaläslyft

Vi har läst Utmanande undervisning i klassrummet av Nottingham inom #pedaläslyft. Här nedan kommer en sammanfattning av boken för er som vill. Boken är utgiven av Natur & Kultur 2013 och har åtta kapitel. Första kapitlet berättar vad utmanade undervisning är nämligen mer berättande, dialog och utmaning i undervisningen samtidigt som vi följer läroplanen. Boken ger oss svar på de bärande principer som utvecklar självständigt tänkande i resterande kapitel. I rubrikerna nedan går jag igenom de principerna lite kortfattat.

Återkoppling

Här får vi en definition av begreppet – att återkoppling är information som uppgiften som hjälper eleven vidare. Återkoppling kan vara väldigt effektiv om den är tydlig och specifik, inspirerar till att svara aktivt och eftertänksamt och att man lär av sina misstag snarare än är rädd för dem. Återkoppling ska inte ges med avseende på person utan på prestationer och framsteg. Återkoppling har tre syften för eleven:

  • att förstå målet
  • att inse vart man befinner sig i förhållande till målet
  • att förstå vad man ska göra för att nå dit.

Sammanfattningsvis ger vi för lite återkoppling, vi fokuserar snarare på prestation och betyg, jämför t o m elever med varandra, återkopplingen är för mycket administrativ och vi vet för lite om de inlärningsbehov eleverna har.

Återkoppling som fungerar bäst är:

Handledning

Hjälper eleven att fokusera och hitta dess starka sidor, definiera målet, och man är medveten om hur eleven tolkar upplevelserna och man ser skillnaden mellan beröm och uppmuntran.

Dialog

Tala, lyssna, tänka. Att träna eleverna i modeller för hur man tänker och visa så de kan göra detta själva. P4C är en modell för detta, där man börjar med en fråga för att undersöka och gör detta i gruppen för att lyssna, tala och tänka. Man uppmanas att tänka hur man tänker och slutligen enas om bästa svaret.

Formativ och summativ bedömning

Summativ fastställer vad eleven gjort rätt och fel snarare än poäng eller betyg skriver Nottinhgam. Formativ bedömning avser pågående, diagnostisk bedömning som hjälper eleven vidare, förslagsvis rätta tillsammans

Kamratåterkoppling och självbedömning

För att eleverna ska kunna ge varandra återkoppling krävs att de tränas i hur man kan göra det. I boken nämns tre modeller (som utvecklas mer under Ansträngning och Utmaning).

  • FFK (förhållningssätt, färdigheter och kunskap)
  • Undervisningsmål
  • Utmaningsmodellen

Beröm

Fokuserar på handlingar, är specifik, jämför ej elever, är trovärdigt och berömmer meningsfulla framgångar snarare än lätta uppgifter.

Återkoppling från elev till lärare

Vad behöver eleven från dig för att utvecklas?

Återkoppling med video eller dator

Denna återkoppling upplevs snarare fokusera på resultat snarare än person.

 

Ansträngning

Hur mycket en elev anstränger sig beror på hur högt de värderar målet samt förväntan på att man klarar av det. Alla elever kan anstränga sig bara de är motiverade. Ansträngning påverkas dels av hur du övertalar och levandegör läroplanen, men även betraktar läroplanen som det sammanhang där man lär, utvecklar ett holistiskt synsätt av FFK-modellen, använder förberedande strategier och utvecklar en utvecklingsinriktad självbild.

Hur lär vi eleverna lära? Nottingham tar upp en modell han utvecklat som bygger på tre delar, tre hörn där varje hörn står för delar eleverna måste kunna, den sk FFK-modellen.

  • Det ena F:et står för förhållningssätt och är den lust och vilja eleverna har för att lära. En bra metod var att använda eleverna och skapa förhållningssätt som fungerar då de lyckats snarare än regler, som är kontraproduktiva. Dessa sätts upp och återkopplas till regelbundet genom att ge exempel.
  • Det andra F:et står för färdigheter och innebär de förmågor vi har för att kunna genomföra processer som att kunna dra slutsatser, ställa frågor, exemplifiera, skriva, agera lämpligt inom ett visst område.
  • K:et står för kunskaper och innebär att veta vad som ska läras och vilka begrepp som ingår. Här får vi tips som att repetera föregående lektion och att förbereda eleverna på vad som kommer.

En lektion bör innehålla minst två av de tre områdena ovan.

I detta kapitel tas även statiskt respektive dynamiskt tankesätt upp. Ett statiskt tankesätt är att vi tror att vi är född med en talang och därför inte behöver anstränga oss för att lyckas, medan ett dynamiskt tankesätt innebär att vi blir bättre om vi anstränger oss. Dock är det viktigt att det upplevs som meningsfullt. Därför är det viktigt att det finns olika nivåer av utmaning i undervisningen. Att undervisa eleverna i ett dynamiskt tankesätt gör vi genom FFK-modellen, sätta upp realistiska mål, återkoppla på framsteg och rekommendera nästa steg, se att alla elever har begåvning snarare än att några kan inte, berömma på rätt sätt och själva vara ett föredöme vad gäller beteende.

Utmaning

En utmaning är något som uppmuntrar oss att lära oss mer än vi redan kan och bygger på Lev Vygotskijs arbete. Det gäller som lärare att hitta rätt nivå för inlärning, det som Vygotskij kallade för inlärningszonen och inte hamnar i övningszonen. Du vet att du har nått en utmaning och eleverna ber om återkoppling Nottingham skriver om sin modell undervisningsmål för att ta fram rätt nivå.  Det finns olika behov av olika utmaning i ett klassrum:

  • Elever som behöver hjälp att komma igång behöver stöd.
  • Elever som kommit igång behöver uppmuntran.
  • Elever som har för lätt behöver stödstrukturer eller tankeställare.

För att få eleverna ovan till övningszonen kopplar du undervisningen till elevernas förkunskaper och fokuserar sedan på deras potentiella förmåga. Den hittar du vid den punkt där de börjar misslyckas och sedan backar sedan lite försiktigt. Elever som behöver utmanas med tankeställare innebär att man använder ett par tekniker för att få eleverna att skapa kognitiv osäkerhet. Stödstrukturerna el sk scaffolding myntades även det av Vygotskij, och innebär att man skapar stöd för att kunna gå vidare, som t ex öppna frågor och sokratiska frågor eller begreppstänjare med Venn-diagram som stöd. Fler tips finns i bokens sista kapitel med lektionstips.

Reflektion

Tänkande delas in i två typer, dels rutinmässigt tänkande som vi gör omedvetet och sedan reflekterande tänkande som handlar om att tänka på handlingar och konsekvenser.

Vi behöver lägga mer tid på att undervisa eleverna i hur de reflekterar och tänker. Vi hittar stöd för detta på NP där frågor som att resonera, förklara, jämföra och kontrastera får mer poäng än faktafrågor.

Kognitiva konflikter får eleverna att tänka mer. Ofta har vi hela lektioner utan att elever fått tänka överhuvudtaget. Kognitiva konflikter får också eleverna att utveckla moral. Ett bra sätt för att skapa kreativt tänkande är att vänta med logiska slutledningar, d v s servera dem svaret.

Vi får en modell att planera utifrån för att lära eleverna tänka på både djupet och bredden. EDUCERE (på engelska) är akronymen där varje del står för (på svenska): engagemang, vilja, förståelse, skapa, fråga, resonera samt utvärdera. Jag går inte in mer på dem här då de knyter an till flera av de exempel som redan nämnts eller kommer nämnas.

Självkänsla

Elever som presterar bäst har ofta hög självkänsla. Elever som har låg självkänsla måste först bygga upp en inre styrka av kamrater och lärare för att lära. Därför är det viktigt att de får rätt slags beröm och återkoppling som fokuserar på prestation snarare än förmågan. Man fokuserar på den utveckling eleven gjort och den ansträngning eleven lagt ner snarare än berömmer hur duktig eleven varit. Berömmet måste också vara trovärdigt och utveckla ett dynamiskt tankesätt. Begåvade och resursstarka elever är de som oroar sig mest för att misslyckas och tappar intresset om de stöter på hinder därför är det viktigt att de får utveckla sin självkänsla genom beröm.

Boken avslutas med utmaningsmodellen och lektionstips. Jag går här kort igenom utmaningsmodellen.

  1. Begrepp

Börja med ett ord, bild eller direkt från läroplanen.

  1. Konflikt

Skapa en kognitiv konflikt.

  1. Bygga upp förståelse

Eleverna hittar en förståelse av begreppet. De gör detta tillsammans i det Nottingham kallar lärandegropen. När en elev kommit ur gropen och hittat svaret uppnår hen ett Heureka-ögonblick. Det är grekiska för jag har funnit det och betyder att eleven hittar svaret själv inte får det av läraren. Elever som fortfarande är kvar i gropen kan få hjälp av elever som funnit det för att hjälpas åt. Eleven som funnit svaret ska hjälpa kamraten åt genom att hitta problem i partnerns förklaringar.

  1. Reflektera

Hur förändrades tänkandet? Att bli medveten om sitt eget tänkande. Metareflektionen.

 

Avslutningsvis har boken varit trevlig att läsa, och jag har fått med mig att jag redan har ett par goda idéer redan, som jag i början av terminen ska finjustera lite för att bli ännu bättre. Det jag främst fastnade för var kapitlet om ansträngning och att skapa spelregler tillsammans. Jag fastnade även för att man ska lära tillsammans och gärna ha ämnesövergripande planering. Efter att jag läste ut boken valde jag att även läsa vidare i Carole Dwecks bok Mindset som är ev av utgångspunkten för en del av teorierna i boken. En reflektion utifrån den läsningen kommer imorgon.

Referat av Att följande lärande – formativ bedömning i praktiken av Dylan Wiliams

 Referat av Att följande lärande – formativ bedömning i praktiken av Dylan Wiliams (Studentlitteratur, 2013)

Att jag valt att läsa just denna bok är för att jag ska ha läst något inom forskning inom den fortbildning vi har inom vår skola det här läsåret, och jag vill själv fördjupa mig inom det formativa arbetssättet så valet föll på Dylan Wiliams för att jag tycker han har många goda tankar. Jag skriver därför ihop ett referat av texten för att kunna dela till mina kollegor på vår studiedag den 7 januari 2014, men även för det utvidgade kollegiet.

Utgåvan jag har läst är en specialutgåva för Stockholm stad varpå sidhänvisningarna är gjorda utifrån den, men förlaget är Studentlitteratur och boken kom ut 2013.

Boken är skriven med en inledande del om vad skolprestationers betyder, vad tre olika generationer säger om forskning och några argument för formativ bedömning. Boken slutar med konkreta exempel för varje nyckelstrategi. Jag har valt att dela in det i underrubriker för att du lätt ska kunna hitta.

Skolprestationers betydelse

Att förbättra resultaten i utbildningen är en nödvändighet säger Wiliams, och det enda sättet att göra det på är att öka lärarkårens kompetens. Han skriver vidare att gallra bort de minst effektiva lärarna och höja kvaliteten på dem som kommer in i yrket kommer att ta tid och därför måste det satsas på dem som redan är i yrket (sid 41).

Definitioner av formativ bedömning och bedömning för lärande 

I boken kan vi läsa att första gången termen formativ bedömning används är 1967 då Michael Scevisen beskrev vilken roll utvärderingen av den fortgående förbättringen av undervisningen. Vidare kan vi läsa att just Scevisen ställde detta i kontrast mot summativ bedömning som i första hand gör det möjligt att se om avslutad undervisning räcker för att bli antagen av ett skolsystem (Wiliams, 2013, sid 49).

Två år senare (1969) kan vi läsa att Benjamin Bloom gjorde samma åtskillnad för prov.

Wiliams definierar formativ bedömning det som ”omfattade alla aktiviteter som lärare och/eller deras elever företar sig som ger information att använda som feedback för anpassning av de undervisnings- och läraktiviteter de håller på med” (Wiliams, sid 53).

Formativ bedömning är att betrakta som en process. Andra säger att formativ bedömning är ett verktyg (Kahl, 2005).

Det finns forskning som säger att formativ bedömning inte ska användas om undervisningen inte förbättras. Sedan 2005 har Rick Stiggins ”populariserat” termen bedömning för lärande. Han säger så här:

Medan formativ bedömning görs oftare, görs bedömning FÖR lärande kontinuerligt. Medan formativ bedömning innebär att förste läraren med bevis, innehåller bedömningen FÖR lärande att informera eleverna själva Medan formativ bedömning talar om för användaren vem som uppnår det statligt fastslagna nivån och vem som inte gör det, talar bedömningen FÖR lärande om vilka framsteg varje elev gör i förhållande till uppsatta ål under tiden för lärandet – då det fortfarande kan vara till nytta. (Wiliams, sid 55)

Strategier för formativ bedömning och anpassning av undervisning

Forskarna Leahy, Lyon, Thompson och Wiliam gjorde 2005 en djupdykning för att se vad formativ bedömning är i grunden, och kom fram till att det är beroende av tre nyckelprocesser och tre roller:

All undervisning utgår från tre nyckelprocesser:

  1. var befinner sig eleven?
  2. vart är de på väg?
  3. hur ska de komma dit?

Dessutom är de beroende av tre roller:

  1. lärare
  2. elev
  3. kamrat

Om dessa processer korsas med de tre rollerna får man nio möjligheter (som Wiliam delat upp i celler) som i sin tur leder oss till fem nyckelstrategier. Idén bakom formativ bedömning är att undervisningen ska anpassas för att möta elevernas behov och bli mer ”följsam” (sid 61). Wiliam säger vidare att bedömning är en bro mellan undervisning och lärande och jag kommer nu gå igenom några exempel på verktyg eller broar som ges i boken utifrån varje nyckelstrategi, som är basen i det formativa arbetssättet.

De fem nyckelstrategierna

1. Klargöra, delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framsteg

Att skapa lärandemål är viktigt för att alla elever ska veta vart de är på väg. Det är viktigt att inte lärandemålen kommer i början för att eleven då kan tappa lusten (sid 73). Wiliam menar också att alla elever kan arbeta mot samma lärandemål eftersom differentieringen kommer med framstegskriterierna.

Det är att anse att konstruera lärandemål är mer ett hantverk än vetskap och beror mer på lärarens kreativitet. Shirley Clarkes och Rick Stiggins är föregångare när det kommer till att konstruera kriterier för att lyckas. De har funnit att det finns tre framstegskritierier man kan fundera över som lärare:

1. Uppgiftsspecifika eller allmänna bedömningsmatriser

2. Produktfokuserade eller processfokuserade kriterier

3. Officiellt eller elevvänligt språk

Uppgiftsspecifika uppgifter kan skrivas på ett enkelt språk och blir exakt, men en svaghet med specifikt är att den blir för snävt. Ett annat argument mot specifika uppgifter är att eleverna varje gång de jobbar med något nytt måste lära sig en ny matris. Rent generellt kan sägas att specifika är bättre i slutet mot lärandemålet, medan under själva lärandet är allmänna bättre.

Processfokuserade kriterier är nedbrutna färdigheter till enkla delar, som t ex om man ska skriva om en persons karaktär kan man se till att minst två av angivna kriterier finns med i slutprodukten. Skillnaden mot detta är produktfokus som är att man ska känna det som om man kände personen. Om man som lärare arbetat mycket med produkter kan elever inse klyftan om var de är och vart de ska och de vet då inte hur de ska komma vidare. Det är då man kan bryta upp målen i mindre steg och göra det mer översiktligt.

Att anpassa språket kan vara ett hinder och vi måste se att läroplansspråket är en process i sig och något som ska erövras. Det kan behövas förenklas till en början men målet är att ha kvar läroplanstexten spå långt det går.

Det är också viktigt att undervisningen planeras bakifrån, dvs att vi redan från början vet vad som kommer att bedömas och hur det gör, samt vilket mål det svarar mot. Planeringen ska göras med eleverna med det är viktigt att inte se denna som en demokratisk process då läraren i så fall skulle abdikera från sin kunskap, då denna är den som kan läroplanen.

Praktiska tekniker:

–         Eleverna bedöma andras arbeten med styrkor och svagheter i grupp. Gärna ihop med progressions

modell.

–         Visa färdiga exempel på slutprodukten.

–         Elever enas om ett vad som är bäst eller sämst i en grupp av t ex ett uttal.

–         Eleven konstruera egna provfrågor för att se förförståelsen och konstruera lärandemål.

2. Att ta fram belägg för elevernas prestationer

Många lärare ägnar första nyckelstrategin stort utrymme i sin planering men väldigt lite åt strategi nummer två. En lärare måste vara medveten om att en elev inte nödvändigtvis inte lär sig vad lärarna avser, det är så inlärning fungerar – den är oförutsägbar. Vidare skriver Wiliams att om en elev missar ett mål i kursplanen kan den fortfarande ha läst sig något annat. I lärmiljöer där läraren ger plats för engagerade elever, och vari läraren snabbt och effektivt gör en anpassning av undervisningen för att möta alla elevers lärbehov är det lättare att göra klassrummet mer effektivt. Det gäller att noga tänka igenom detta innan undervisningen.

Hur anpassar en lärare sin undervisning till elevernas behov och vilka behov finns? Hur får man som lärare reda på hur eleverna tänker? Jo, med hjälp av frågor. För att få till bra frågor kan man hjälpas åt mellan lärare. Så här skriver Wiliams i slutet av kapitlet om nyckelstrategi två: ”Om vi delar med oss av högkvalitativa frågor man det bli avgörande för att förbättra kvaliteten elevernas lärande.” Frågor leder till tänkande och ger läraren information om nästa steg, samt samlar ihop information och förbättrar undervisningen. Wiliams går igenom en rad olika frågetekniker i kapitlet.

Praktiska tekniker:

–         Analyserande frågor

–         Högengagerande klassrumsmiljöer där alla svarar. Om man som lärare låter elever inte svara ökar man

prestationsklyftan det är därför viktigt att man Hur kan man göra?

Händer upp bara för att fråga

fråga – paus – nedslag – studs (fråga en elev som svarar, och nästa elev får

frågan av läraren: vad tycker du om det svaret?)

Fördelningsknep: slumpgenerator, glasspinnar

–         Väntetid innan svar (från 1 sek till 3 sek stor skillnad)

–         Alternativ till frågor – påståenden

–         Utvärderande och tolkande lyssnande – vad kan jag lära mig om elevernas tänkande om genom att noga

lyssna på vad de säger.

–         Varför- eller hurfrågor

–         Kontrastfrågor

–         Heta stolen-utfrågning

–         System för svar från hela klassen

–         Tänkande tummar

–         Först till fem

–         ABCD-kort

–         Skrivplattor

–         Utgångspass

–         Diskussionsfrågor och diagnostiska frågor i slutet av en kurs(t ex fråga med fyra olika svarsalternativ för

att kunna gå vidare)

–         Sonderingsfrågor i början av en kurs

–         Vändpunktsfrågor

(flervalsfrågor kan vara lämpliga som vändpunktsfrågor säger Wiliams dock kritiseras de för att de rankar låga färdigheter, men de kan om rätt utformade inriktas på avancerat tänkande i klassrummet men dock ej p prov)

3. Att ge feedback som för lärandet framåt

Wiliams tar i detta kapitel upp varför en del feedback är meningslös och i en del fall sänker prestationerna. I de fall man ger prov med poäng ger det elever med höga poäng motivation, medan de med låga tappar lusten och vill inte gå vidare. Ger du dessutom en kommentar i provet är effekten den samma som endast poäng och för många lärare är det förvånande och vi måste tänka om hur vi gör i detta avseende.

Wiliams ger oss några exempel på hur vi kan göra istället. Till exempel är feedback som är uppgiftsengagerad och inte jag-engagerad mer effektiv för då sker en förändring. När feedbacken ges är också avgörande. Om den ges för tidigt innan eleverna har haft tid på sig att arbeta med ett problem, lär de sig mindre. Feedback fungerar formativt ”endast om eleverna använder den information de får tillbaka för att förbättra sina prestationer” (sid 134). Effektiv feedback måste ge ”recept för framtida åtgärder” (sid 134). Så ett recept för att feedback ska fungera effektivt är att den måste utformas så den leder till framgång i lärandet.

Praktiska tekniker – tre principer som bygger på  att feedback måste generera tänkande!

–         Den första grundläggande principen är att den ska ge mer arbeta för mottagaren än givaren. Den ska riktas mot vad som ska göras och inte hur bra eller dåligt ett resultat blev. Ett ex på hur man kan göra det är att sätta en siffra där eleven behöver utveckla sitt svar, och sedan låta eleven svara på det själv. Om man ger kommentarer

–         Den andra principen är att den ska vara fokuserad. Feedback som ger ofta men mindre än sällan men mer har mer effekt.

–         Den tredje principen är att återkopplingen ska vara relaterad till de lärandemål som man satt upp med eleverna.

4. Att aktivera eleverna som lärresurser för varandra

Att lära ihop, d v s kollaborativt är en av de största framgånsfaktorerna i utbildningsforskningens historia (sid 147). Det finns fyra avgörande faktorer för varför det är så effektivt och de är:

–         Motivation – om elever ser egenintresset av att hjälpa varandra ökar insatsen.

–         Social sammanhållning – elever värnar om gruppen och det leder till ökad insats.

–         Personalisering – elever som är svagare får hjälp av de duktigare.

–         Kognitiv utveckling – tänker igenom problemen bättre eftersom det syns vad de svarar.

Wiliams hävdar att elevhandledning kan vara mer effektiv än enskild handledning från lärare. Effektivt kollaborativt lärande kräver dock två komponenter:

  1. Gruppmål
  2. Individuell ansvarsskyldighet

Lärandet är lika effektivt för låg- som högpresterande. Elever ska inte ge summativa bedömningar utan kamratbedömning som hjälp för att förbättra arbeten.

Praktiska tekniker:

–         C3B4ME

–         Kamratbedömning på läxan

–         Tavlan för läxhjälp

–         Två stjärnor och en önskning

–         Slutfrågor efter genomgång

–         Felklassificering

–         Vad har vi lärt oss idag?

–         Elevrapportör

–         Checklista inför flygning

–         Jag-du-vi-checklistor

–         Slumpvis rapportör

–         Gruppbaserad provförberedelse

–         Om du har lärt dig, hjälp någon annan

 

5. Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande

Lärare kan inte skapa lärandet; det är bara de som lär sig som kan skapa lärande. Många klassrum baseras på motsatt princip, d v s om bara läraren anstränger sig ordentligt kan de utföra lärandet åt eleverna (sid, 159).

Självbedömning ökar prestationerna och grunden till självreglerat lärande är att eleverna själv kan reglera sina kognitiva resurser, känslor, och handlingar till hjälp för sina lärandemål.

Wiliams skriver om två avgörande faktorer för strategin och de är metakognition och motivationen. Dessa är viktiga att väva ihop för att ”tippa vågskålen rätt” (sid 165). Metakogniton omfattar att känna till vad man vet, vad man ska göra och vad man vet om sin egna kognitiva förmåga. Elever som är självreglerande är mest effektiva, men även att elever som får träning i metakognition ökar sina prestationer. Men kunskapen om färdigheterna är till ingen nytta om man inte är motiverad att använda dem.

Man kan endera tänka att motivationen saknas för att läraren inte är tillräckligt bra på att motivera eller det är en konsekvens av prestationer. Ett ”inre flow” (sid 163) kan uppstå om förmåga och utmaning matchar varandra. När nivån på utmaningen är hög men förmågan låg blir det oro, och är båda låga blir resultatet likgiltighet.

För att tippa vågskålen åt rätt håll kan man:

  1. Berätta om lärandemålet så eleverna kan kontrollera sina egna framsteg mot dem.
  2. Uppmuntra dem med att förmågan växer stegvis och inte är förutbestämd.
  3. Göra det svårt att jämföra sig mot sina klasskamrater.
  4. Ge feedback med recept för framtida handling istället för tidigare misslyckanden.
  5. Att överföra lärarens kontroll till egen reglerad kontroll för självständigt lärande.

Praktiska tekniker:

–         Trafikljus

–         Röda-gröna skivor

–         Olikfärgade muggar

–         Portföljer

–         Loggböcker

___________________________________________________________________________________________

Referatet finns även här på Svedala kommuns hemsida för utbildning, då de gillade referatet. Det är jag tacksam för då de har en av de största BFL-plattformarna jag sett.