I bet you can do IT!

Paddington Station, London, januari 2017.

Likt björnen Paddington hamnar jag på denna station efter att jag har flugit till London för att göra ett besök på Bett. Det är snabbtåget som tagit mig hit från flygplatsen på mindre än 15 min. På stationen tar jag mig ner till den första tunnelbanan i världen. Det är trångt och stressigt. Paddington blev ju upphittad av en familj och hjälpt att hitta hem, men här är jag lämnad åt att navigera själv. Jag försöker göra upp en plan för att ta mig fram i Londons virrvarr av tunnelbanesystem. Hur gör jag det? Ja svaret är ganska självklart: jag letar rätt på en karta på en av väggarna. Men den visar sig inte vara helt lätt att läsa och trots att vi är flera stycken som reser tillsammans slutar det med att vi frågar om åt vilket håll vi ska ta linjen. Så även fast vi hade hjälp slutade det med att vi fick kommunicera för att hitta rätt.

Det är över 15 år sedan jag sist besökte London och en hel del har hänt sedan dess. Staden har utvecklats en hel del och känns så där surrealistiskt framtidsmodern med kontraster mellan gammal och nytt. Snabbtåg möter gamla stationshus, nya byggnader syns mellan Tower Bridge där vi bor. Jag älskar känslan det ger mig – att leva här och nu men vara på väg framåt, att allt hänger ihop.

Jag har rest hit som ämnesspanare tillsammans med några andra spanare och vårt syfte är så klart skolutveckling och att föra fram våra tankar kring vad skolan är på väg att möta och kan göra idag för att svara upp mot läroplansmålen. Vad kan jag förvänta mig av resan? Kan jag lära mig något? Jag vet planen för resan. Vi har mål men innehållet blir fyllt av våra egna upplevelser, reflektioner och vad vi dels har med oss in, själva bagaget, men även ut i form av nya saker i ryggsäcken. I detta inlägg tänkte jag reflektera lite kring de iakttagelser jag gjort av min upplevelse.

Ge lärarna vad de behöver för att stanna

Första målet med resan är att göra ett skolbesök. Besöket går till en skola i nordöstra London, som heter Benhurst Primary School, en skola som inte sticker under stolen med att man använder sociala medier som ett verktyg för att nå ut och göra reklam för sig själva. Skolan har en rektor som lyfter något väsentligt när vi först träffar honom. Han säger att han måste se till att ge sina lärare något de behöver så de stannar kvar just här på denna skola. Skickliga lärare får lätt jobb på vilken skola de vill. Rektorn menar att han ger dem möjligheten genom att de kan arbeta med digitala verktyg för att lyfta undervisningen, ge dem verktyg att få tid att arbeta framåtsyftande och även ge eleverna högre motivation. De har nästan inga hemmasittare och arbetar för att gå från 98 % skolnärvaro till 100 %. Kanske i sig inget unikt men han är smart och ger lärarna stöd i sitt arbete.

Jag hade gärna pratat mer med lärarna om vad det är för stöd de får. IKT i sig är ingen lösning utan det är hur det används och vilken karta de har för att ta sig från station A till B likt du gör när du reser i Londons underground. Vi vet alla att man måste ha en plan för hur man arbetar med IKT och inte att verktyget i sig är lösningen. Det är baksidan av skolbesöket. Jag ser så mycket jag gärna hade velat se mer av. Verktyget som presenteras bygger på att man arbetar med en gemensam plattform som inte är publik och du är styrd att använda de verktyg som ingår i den. Du kan inte dela den publikt och en av mina stötestenar är att det man skapar ska vara publikt för att stötta och ge andra kollegor stöd snarare än att ge de som gör plattformen inkomster och äga det som du som lärare skapar.

En annan reflektion är att skolsystemet i England inte är jämförbart med det svenska systemet. De har helt andra avstämningsmål än våra kursplaner som bygger mycket mer på resonemang och metareflektion än hur många rätt du stavar på ett prov. Detta är förmågor som syftar till att möta framtidens behov. Detta är inte heller det första skolbesöket i England jag gjort utan ett av många så det är en reflektion jag tagit med mig från flera skolor. Jag tror vi är på rätt tåg när vi ser till att träna detta men vi behöver göra det mer och tillsammans. För mig är att tänka med andra och gärna visuellt och med digitala verktyg ett sätt att gå. Hur kan vi mötas i detta?

”Advancing communication…while learning from the past”. Citat från Bett-mässan.

Hur implementerar vi digital teknik?

Det andra målet med resan är att besöka Bett-mässan. Det är en väldigt hypad mässa och mina förväntningar är låga. Mässan påminner mycket om olika mässor i Sverige och man kan ta del av mer eller mindre olika tekniklösningar. Långa rader av montrar där du kan prata lite med företrädare för produkterna serveras och jag ser en massa som verkar intressant och ganska självklart som att kommunicera med hemmen, träna eleverna i att vara källkritiska. Men jag vet att många inte är där ännu. Det serveras lösningar för hur olika skolor kan möta krav på teknik men jag saknar återigen en karta för hur det ska göras. Tekniken är inte lösningen på allt utan det är hur det ska göras – det måste finnas en strategisk plan. Jag vågar påstå att även fast rektorn på skolan vi var på hade köpt en lösning inte hade alla i hamn genom bara att skaffa verktygen. Det finns något bakom den som gör att de lyckas. Jag vill veta mer om den men det får jag inte och jag går därifrån lite besviken. Vi serveras lösningar som svar på det jag tycker är det roliga med mitt yrke; att planera för målet och fylla lektionerna med eget stoff baserat på vad jag och eleverna behöver.

Det finns inga färdiga lösningar, produktpaket som kan ge mig den tryggheten. Jag måste ändå göra jobbet. Man måste ha en plan, en karta och en engagerad ledare som vågar utmana och implementera teknik i skolorna idag. Man måste vara så mycket pedagog att man kan se lärandemålen och vad syftet är och inte se teknik som ett eget kapitel som inte väver ihop det gamla med det nya. Man når inte framtiden utan att analysera nuet och vad man har med sig i sitt bagage. Jag undrar vem som ritar din karta? Ett som är klart är i alla fall att man måste bara se till att ha sina mål med resan klara för sig innan man reser. Här måste vi tänka tillsammans, kommunicera och våga dela våra planer för hur vi implementerar tekniken. Vad har den för syfte och hur sker den resan? För in ska den, det kommer vi inte undan. Kanske vi kan lära av andras misslyckanden om de finns att ta del av någonstans? I bet you can do IT!

”Changing the game is about the way we interact, the way all things interact”. Citat från Bett-mässan.
Annonser

Anpassade skrivuppgifter utifrån de nationella proven

Snart är det dags för niornas nationella prov i svenska. Förra året satte jag ihop en skrivmall för att eleverna i nian skulle få träna på de olika texttyperna och även ta del av hur instruktionen ser ut. Vi hade arbetat med Boktjuven och eleverna fick skrivuppgifter som passade mot den boken för att fånga upp de vanligaste texttyperna.

I år har vi arbetat med boken Huset mitt emot i åttan och jag kom på att jag kan använda mig av samma mall som jag bara anpassar för att svara mot bokens innehåll. Mallen är så pass generell att man med små justeringar kan ändra innehållet i den. Det är de fetmarkerade orden och texttyperna som får stå kvar. Den undervisning som eleverna möter ska svara mot de mål som de nationella proven avser att mäta samt de kunskapskrav som läroplanen ställer som mål. Om vi medvetet ger stöd för att ge eleverna strukturen på de olika texterna och hur man gör med de fetmarkerade orden tror jag vi har mer än hälften vunnet.

Eftersom jag tycker mallen är bra vill jag även dela den med er så ni kan använda den utifrån de böcker ni läser. Det vore väldigt bra om ni delade de justeringar ni gör så fler kan använda den om de läser just den bok ni behandlat i undervisningen. Mallen ser ut så här för Huset mitt emot och du kan hämta den för Boktjuven här. I nästa inlägg delar jag en uppgift för att skriva utifrån citat – tanke till just boken Huset mitt emot. Denna går givetvis att använda på all läst text.

Så här formulerade jag instruktionen till eleverna:

Avslutande skrivuppgift

Du ska nu skriva en avslutande uppsats. Till din hjälp får du följande uppgifter nedan och du kan välja att träna på den texttyp som du behöver utveckla mest. De kommer att bedömas enligt matriser för respektive texttyp. Tänk på att följa anvisningarna för skrivuppgiften och de fetmarkerade orden är extra viktiga att tänka på.

  1. Att vara ung i dag (resonerande text med ev referat)

En ungdomstidning efterfrågar texter där ungdomar resonerar om hur det är att vara ung i dag. Syftet är att synliggöra hur det är att vara ung på riktigt och vilka känslor och tankar som rymmer sig hos unga människor idag.

Skriv ditt bidrag till tidningenResonera kring dina upplevelser av att vara ung i dag. Lyft fram vad ungdomar konkret gör och ge exempel på sådant som ungdomar lyssnar på, läser och upplever. Resonera kring eventuella konsekvenser som kan komma av att olika världar (ungdoms- och vuxenvärlden) inte förstår varandra. Till din hjälp har du denna artikel från UMO där du kan presenterar något som du tycker är viktigt från artikeln. Kom ihåg att uppge källan och att du tydligt anger vad som är dina åsikter och vad som kommer från källan.

Rubrik: Att vara ung idag

  1. Vad som hände på vinden (krönika)

En tidning vill ha krönikor med temat gotiskt, skräck och thriller. Du har varit i Huset mitt emot och besökt vinden där det hände. Du ska nu beskriva din känsla från den gången du var på vinden utklädd till Jonathan. Du måste gestalta din känsla för att fånga läsaren.

Skriv ditt bidrag till tidningenMåla upp hur det kändes och visa oss genom dina sinnen, och hur du agerade då genom att visa med verb. Språket är viktigt att det är personligt och rikt på liknelser och metaforer.

Rubrik: Huset som såg vad som hände

  1. Novelltävlingen (novell)

Det pågår en novelltävling i boken och du ska skriva ditt bidrag till tävlingen. Innehållet ska beröra hur det är att vara 13 år precis som i novellen.

Använd novellens typiska drag. Skriv ditt bidrag till novelltävlingen och inled med antingen en händelse eller en personbeskrivning. Du kan börja på samma sätt som i boken eller skriva om den.

”Det finns historier som berättas om och om igen trots att alla redan hört dem. Historien om …”

Rubrik: Valfri

  1. Reportage hos Elisabeth (reportage)

Du har gjort ett besök hos Elisabeth och ska nu skriva om det i en av de större tidningarna för att visa på hur hon levde.

Skriv ditt reportage till tidningen. Du måste fånga känslan av hur han hade det och det ska skrivas i nutid, som om du är där just nu. Vad ser du, vad hör du, vad luktar du och vad känner du? Vilka detaljer lägger du märke till?

Rubrik: Valfri

  1. Brev till en av karaktärerna (brev)

Du har fått en möjlighet att skicka ett brev till en av karaktärerna. Vad skulle du vilja berätta om för dem om dagens samhälle och vad de kan behöva tänka på om de hade fått möjlighet att besöka oss idag. Vilka saker hade varit nya och främmande för dem?

Skriv ett brevResonera om hur det är att leva idag. Ge konkreta exempel från dig själv och din erfarenhet. Inled med en hälsningsfras och avsluta med ditt namn.

Rubrik: Hälsningsfras och namnet på karaktären

Är du redo för en ny termin som möter eleverna och ett klassrum som möter välden?

Snart drar en ny termin igång igen och jag vet att många lärare läser en hel del på sina lov för att hitta inspiration och motivation till terminen som kommer. När den väl drar igång har man ett ganska hektiskt tempo och läser och reflekterar inte lika mycket som under sina inarbetade lov. Själv har jag bara läst en pedagogisk bok under min ledighet eftersom jag behövt min ledighet. Valet föll Sara Bruuns bok Klassrummet möter välden eftersom hon är en lärare jag inspirerats av mycket under åren men även samarbetat med en hel del. När jag läser hennes bok är det som om hon talar till mig, vilket är hennes stil rakt igenom boken. Den är lättläst och tog mig inte ens en timma att läsa men innehåller ändå massor med tips på hur du kan arbeta autentiskt, tematiskt och digitalt som är underrubriken på boken.

Sara delar generöst med sig av sina tips från sin undervisning för att ge inspiration för att arbeta mer elevnära och motivationskapade i undervisningen. Kapitelrubrikerna är satta som en fråga för att medvetet få oss att reflektera. I varje kapitel delar hon med sig av hur hon och hennes kollegor arbetat. Hon avslutar sedan med att ge oss en fråga för att reflektera över var vi befinner oss och hur vi kan utveckla oss vidare. Sara är medveten om att hon inte själv sitter på alla svar och är närvarande i boken som en reflekterande och lärande lärare och påminner oss om att vi måste våga fråga för att lära. Det kan man göra i olika Facebookgrupper och det är sådant hon själv ständigt gör när hon finner behov av det. Detta ger i all fall mig en bild av att hon är medveten om att hon anpassar sin undervisning för att ge eleverna möjlighet att påverka sin undervisning. Hon frågar för att lära sig sådant som både hon och eleverna vill och behöver i sitt lärande.

Jag har varit med under Saras resa från en lärare som frångått läroboksmaterial mer och mer till att bli en lärare som planerar från sådant som utgår från verkligheten kring oss. Vi har följts åt och gjort resan tillsammans och därför känner jag igen mig i mycket av det hon skriver. Där finns dock en hel del nytt i boken som jag inte har testat eller blev påmind om att testa igen. Jag arbetade för många år sedan i Göteborg och arbetade i ett arbetslag som använde Storyline. Jag upplevde det då ganska flummig och inte så styrt och kände att jag inte kunde bedöma elevernas arbeten. När jag nu fick läsa om Saras och hennes kollegors upplägg kände jag igen mig mer av den undervisning jag idag bedriver där man noga planerar för att det man gör i klassrummet och att det har ett tydligt pedagogiskt syfte antingen i lärandeprocessen eller i kunskapskraven. Just detta kapitel handlade om en bok som utgår från Michael Grants bok Gone där de la in uppdrag till eleverna digitalt. Jag blev väldigt intresserad av att koppla på den digitala delen som jag inser är den pusselbit som sakndes för att få mer struktur på det hela men även som ett enkelt sätt att knyta ihop ramen runt projektet. Hela exemplet utgår från läsningen av Gone med uppgifter som bygger på arbetssätt där eleverna är fokus och där lärarens roll är mindre viktig. Dock är lärarens roll desto tydligare bakom kulisserna och genom arbetat blev eleverna varse hur viktig roll läraren fyller. Sara är en tydlig pedagog som arbetar mycket med elevrelationerna och vill man själv testa att synliggöra detta för eleverna kan man med fördel använda exemplet som hon skriver om i boken.

img_6310
Skapad i appen Visual Poetry

Sara poängterar hela tiden att undervisningen utgår från läsningen av skönlitteratur. Som språklärare är jag väl medveten om att man då måste träna alla ämnesförmågor för läsningen måste stödjas av både muntlig som skriftlig interaktion. I boken går hon igenom några av de stöd som hon tillämpar för skrivande. Stöttningen utgår dels från tydliga instruktioner men även skrivmallar som bygger på de indelningar av texttyper som vi båda flitigt använder oss av och som skapar tydlighet och struktur för eleverna. Jag använder liksom Sara gärna Canva för att ge detta stöd och i boken finns också några sådana stödmallar vi gjort både tillsammans och på egen hand. Vill du lära dig mer om Canva finns en guide här.  Det Sara gör annorlunda är den digitala återkopplingen; i hennes klassrum skriver eleverna på dator och Sara kan ge återkopplingen digitalt där hon berättar för eleverna hur de kan omarbeta sin text. Då vi har så väldigt dåligt rustad datorpark är detta ett moment som jag så gärna vill utveckla men jag tror att det kommer att ske inom kort då vi kommer att ta ett större kliv inom IKT i kommunen framöver. Jag kommer då ta med mig av Saras tips.

I boken finns också ett kapitel om digital litteracitet och digital läsförståelse som är något som jag lägger stor vikt i min egen undervisning trots dåligt med datorer eller lärplattor. Det går inte längre att undgå att vi måste arbeta med detta. Det är lika viktigt som att alla lärare måste arbeta med språket i alla ämnen och det går trots att man inte har 1:1 vill jag poängtera. Sara säger också att vi inte kan vänta på att någon annan ska lära oss det utan att vi har ett eget ansvar. Det håller jag med om.

Det som också understryks i boken är att man kan arbeta tematiskt för att stötta ämnena sinsemellan. Jag är själv lärare i svenska och engelska och brukar stötta min engelskundervisning genom att arbeta med en litterär texttyp i svenska och sedan använda den i engelska parallellt. Jag ser liksom Sara att det höjer motivationsnivån och att även elevernas kunskaper ökar. Det som brukar fungera som en motpol till detta är att lärare som inte är så vana vid att arbeta tematiskt tror att de tappar bort den viktiga grammatiken. Sara skriver i sin bok om hur hon på ett utmärkt sätt plockar upp grammatiska moment som eleverna visar att de behöver stöd genom de samtal de för online med andra ungdomar i andra länder eller i sina texter. Jag skulle vilja arbeta mer tematiskt än mot mig själv men det är svårt när man ser olika på sina ämnes roll och i vilken ordning det centrala innehållet styr uppläggets ordning. Jag vet att flera av oss har behov av att arbeta mer tematiskt men vi kan inte styra andras arbetstakt mot att arbeta tematiskt utan mer finnas som ett bollplank om det är så att man får en fråga om hur det kan ske. Därför är för mig det kollegiala lärandet i sociala medier a och o och utan den skulle jag inte komma någonstans i min egen utveckling.

Jag skulle dock vilja att det i boken berättades mer om hur man kan organisera undervisningen för att ge stöd till alla elever. Jag vet att detta kan var väldigt svårt om man har många elevers om behöver stöd; allt ifrån nyanlända till elever med olika behov. När jag själv har elever med allt för stora behov brukar jag inte arbeta med teman på detta sätt då det kräver alldeles för mycket planering av mig. Jag väljer då att arbeta mer med läromedel på olika nivåer och arbetar in stödet till det redan existerande. Detta är en fråga jag skulle vilja utveckla mer tillsammans med kollegor i skolsverige så vi kan lära av varandras framgångsfaktorer.

Sammanfattningsvis får du genom boken tips på hur du kan arbeta med samtliga ämnesförmågor i boken. Även om den utgår från läsningen så skriver Sara om hur de får in samtalet via Skype, skrivandet genom stöttningsmallar och respons samt reflektionen över andra länders kultur kopplat till resonemanget i både tal och skrift. Och vill du inte arbeta tematiskt eller har svårigheter med det får du ändå en hel del tips på hur du kan arbeta på egen hand. Här kan du t ex se hur Ninna arbetat med de yngre åren efter att ha inspirerats av Sara. Återigen är det läroplanen som styr Saras planering utan att ge avkall utan snarare r ihop en större säck av kunskaper hos eleverna genom samplanering, teman och med stöd av IKT. Hon rustar dem för världen genom relations- och motivationsskapande arbetssätt. För mig är Sara en lärare som behöver hyllas under #hyllaenlärare för att hon ger både nya som gamla lärare, erfarna som oerfarna lärare massor av tips på sitt personliga men raka sätt. Igår skrev jag på temat under Att ge lärare positiv uppmärksamhet – ett viktigt inslag i debatten idag. Läs det gärna!

Att ge lärare positiv uppmärksamhet – ett viktigt inslag i debatten idag

I december mottog jag Skolnämnden pedagogiska pris inom grundskolan för 2016 i Enköpings kommun. Jag blev väldigt stolt över den motivering som jag fick:

Annika Sjödahl får 2016 års pedagogiska pris för sitt målmedvetna arbeta med undervisning utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Annika omsätter aktivt sina kunskaper både i klassrummet och bland kollegor i Enköping och nationellt, för att på alla sätt stödja och stimulera elevernas lärande och utveckling.

Jag tänkte först inte dela det på min blogg men så läste jag ett inlägg av Åsa Colliander Celik där hon uppmuntrar oss till att vara stolta och fortsätta tro på de positiva rösterna inom skolans värld. Allt för ofta tar de negativa aspekterna över våra medier och jag är rädd att den polariserade bilden ger fel bild av yrket. För visst gör vi underverk varje dag, ser ett lärande, skapar relationer, utmanar oss själva och stöttar både kollegor och elever som kämpar? Jag är stolt och glad att jag fick ta del av priset som inte ger mer än att just lyftas.  Jag har blivit uppvaktad och uppskattad av flera kollegor, elever och föräldrar. Nominerad blev jag av en kollega och det tycker jag är stort för vi behöver lyfta varandra mer än vad vi gör idag. När jag sedan blev intervjuad av lokaltidningen sa han att jag varit nominerad flera gånger bakåt i tiden och jag har nu blivit varse att elever nominerat mig tidigare år.

Inför varje termin brukar jag göra en egen reflektion på denna blogg där jag sätter upp nya mål på ett strategiskt sätt då jag lättare kan se vad jag gjort och vad jag behöver utveckla. Det är också det man kan läsa i första raden på nomineringen – att jag är målmedveten och använder både min och andras beprövade erfarenhet med stöd av forskning. Jag bloggar ju aktivt på lrbloggar som ämnesspanare och låg förra året etta med mest lästa bloggen med hela 120675 sidvisningar. Då jag bloggar där använder jag denna blogg för egen reflektion om än synligt, och om någon har intresse av att läsa kring mina tankar finns det möjlighet. För mig fungerar denna blogg allt mer som en digital dagbok med sådant som inte är ämnesknutet för då hamnar det på LR. Syftet med inläggen är att ge stöd och dela med mig av min beprövade erfarenhet och visa att det finns kollegor som vågar dela. Kan jag kan du!

Utan de sociala medierna hade jag inte varit den lärare jag är idag så nomineringen ovan är egentligen delad med flera kollegor både via nätet och IRL. Man kan aldrig lära på egen hand utan det måste ske i utbyte med andra. Jag är väldigt tacksam över att få läsa och ta del av andras reflektioner I sociala medier. Jag startade som en del av mitt utvecklingsarbete som försteförare mina Facebookgrupper som nu har närmre 4000 medlemmar. Det gäller främst Engelska i år 6-9 samt Svenska i åk 6-9 där jag liksom de som är med brinner för skolutvecklingsfrågor som är knutet till ämnena. Jag har några grupper till men som jag inte är lika aktiv i längre.

Man kan lätt tro att det ena kollegiet utesluter det andra men jag tycker de går hand i hand. De sociala medierna fungerar när som helst på dygnet och bäst är när egna kollegor är med och diskuterar och delar i dessa grupper. Jag har nära samarbete med flera av mina kollegor på min arbetsplats. Vi är många som driver skolutvecklingsfrågor och uppmärksammas för det. Min kollega Emelie Hahn fick Skolverkets hederspris för nyskapande språkundervisning december. Då vi har olika ämnen möts vi inte lika ofta på Facebook men desto oftare på Twitter. Här syns vi båda när vår chef uppmärksammade oss på avslutningen med en blomsterbukett och en bild.

emelie_annika
Foto: Elaine Westerberg

Det finns många kollegor jag skulle vilja nämna här som driver skolutveckling på samma sätt dock inte lika synligt som jag gör. Jag har och kommer fortsätta att nominera dem till olika priset så att goda lärargärningar syns och hörs i debatten. Jag har tidigare år nominerat kollegor till pedagogiska priser i kommunen samt även Guldäpplet. Fortsätt gärna nominera lärare eller varför inte tagga en bra lärare under #hyllaenlärare i sociala medier så vi visar uppskattning till fler som behöver och förtjänar det.

Jag avslutar med lite reflektioner som sig bör enligt traditionen. Så vad är jag mest stolt över som lärare under året? Jag är så klart mest stolt över att det syns utåt det som hela tiden varit mitt syfte – att ge eleverna en undervisning som är baserad på det läroplanen förskriver så deras kunskaper ökar. Jag har också velat dela med mig av hur jag arbetar så fler kan och vågar bli lärare idag. Jag har många nya lärare som följer mina inlägg och även skriver till mig för att ha en dialog. Syftet är inte att klappa mig själv på axeln och sätta mig själv på piedestal men man måste veta var man befinner sig för att kunna ta sig vidare. Jag är trygg i min lärarrollen.  Och vågar man vara offentlig är man simtidigt utsatt för en kritisk blick i alla fall mer än om man inte är det.

Vad behöver jag utveckla vidare? Jag skulle vilja arbeta mer ämnesövergripande än vad jag gör idag och det är en frustration att behöva invänta den resan. Jag har under flera år arbetat medvetet mot mig själv men skulle vilja ta det ett steg längre idag och arbeta mer med större planeringar för att få in fler ämnen än mina egna ämnen svenska och engelska i olika teman. Men det är svårt då vi alla har kommit olika långt i vårt lärande som består av ett kollegialt och digitalt lärande. Därför är de olika sociala medierna mina livremmar som gör att jag kan fortsätta lära och utmana min undervisning. Jag längtar också riktigt mycket till vi kan arbeta med lärplattformar och feedback på ett annat sätt än vad vi har kunnat hittills inom kommunen. Mer om det får jag återkomma kring då jag och ovan nämnda kollega ska arbeta mer med det i vår.

Om jag tror att priset ger mig eller någon annan någon förmån så  är svaret nej. Jag tror då att mina inlägg där jag delar min undervisning ger desto mer för andra.  Vi måste våga tro att vi kan göra bättre och att våga visa upp vad vi gör så fler kan lära av både de dåliga och bra exemplen. Och när vi vågar vara stolta över det vi gör då kan vi också lyfta fram det vi gör och även lyfta fram andra. Jag återkommer i nästa inlägg med ett inlägg kring en riktigt vass pedagog som jag inspirerats av stort. Jag tror på idén att #hyllaenlärare för att ge debatten en liten annan vinkel än vad vi ser idag.