Har du hunnit analysera din undervisning? – Om vikten av att utgå ifrån de didaktiska frågorna vad, varför och hur

Detta inlägg har tidigare varit publicerat som ämnesspanare hos LR (20-11-01).

Jag är lite nyfiken på vad ni gjorde på studiedagarna. Fick ni tid för kollegiala reflektioner i ämneslagen för att analysera resultaten? Jag undrar om ni i så fall utgick ifrån de didaktiska frågorna vad, varför och hur. Ordet didaktik betyder nämligen att undervisa, lära ut och analysera där alla delar samspelar.

Den bild jag har fått av studiedagar generellt är att den oftast fokuserar på att dela med sig av tips på metoder för att lära ut och för att göra undervisningen roligare. Metoder svarar visserligen på frågan hur men vad händer om vi inte reflekterar över de andra didaktiska frågorna vad och varför och därmed inte väljer metoder utifrån svaren på dessa.

De didaktiska frågorna

För att synliggöra de didaktiska frågornas samband behöver vi förstå innebörden av dem. Den första didaktiska frågan att utgå ifrån är vad. Den handlar om innehållet i undervisningen och målet med lärandet. Den andra frågan varför handlar om att som lärare kunna motivera att just det innehållet ska prioriteras utifrån elevernas kunskaper. Frågan berör även hur vi motiverar eleverna till just det innehållet. Den fråga som vi slutligen ska besvara sist är hur vi organiserar lärandet. Metoderna väljs utifrån syftet och kan beröra hur eleverna interagerar och använder varandra som lärresurser i syfte att nå målet.

Att vi väljer att lägga så stort krut på metoder beror på att i en snäv ämnesdidaktisk syn anses metoder skapa motivation. Om vi istället skapar motivation utifrån de andra didaktiska frågorna kan till exempel öppna reflekterande frågor vara en ingång, att läsa om ett aktuellt ämne eller att få göra sin röst hörd genom autentiska uppgifter vara ett sätt att skapa motivation. Du kanske har hört det förr? Det är innehållets syfte som styr val av metod, eller där jag minns det som mest när vi skulle implementera digitala verktyg så skulle vi inte börja med tekniken. Om vi då väljer att fokusera på metoder innan vi vet syftet riskerar vi att tappar vi målet. Dessutom har olika ämnen olika didaktiska utmaningar som gör att metoder som passar för ett ämne inte passar för ett annat. Att då kollektivt fokusera på en metod är inte framgångsrikt då undervisning ser olika ut i olika klassrum. Vi får inte heller glömma att det är de språkliga uttrycksformerna som eleverna ska lära sig genom samt visa sina kunskaper på. Metoderna behöver därför också fokusera på att eleverna reflekterar, diskuterar och kritiskt granskar det som de läser och skriver om i undervisningen.

På senare år har även vem tillkommit som en didaktisk fråga. Den berör vem eleven ska arbeta med i syfte att nå målet. Svaret på hur kan först ges när man vet innehållet och målet. Fråga vem avser också den eller de som skapar innehållet för lektionen. För att öka motivationen för innehållet behöver läraren förutse elevernas perspektiv och förkunskaper. Ibland nämns även när och var men jag kommer inte fördjupa mig i dessa eftersom de berör innehållet och den tid som krävs för att nå målet samt var lärandet organiseras.

Vad ska analysen innehålla?

Om vi ska genomföra en ämnesdidaktisk analys behöver vi börja i innehållet och det syfte vi haft med undervisningen. I analysen finns det en risk att vi enbart fokuserar på bedömningen utifrån måluppfyllelsen och glömmer bort att titta på undervisningens innehåll. I de Allmänna råd om betyg och betygsättning (2018) står följande om analys:

Det är inte ändamålsenligt att utforma en bedömningssituation och göra en analys av elevernas kunnande enbart med stöd av kunskapskraven.

Ur Allmänna råd om betyg och betygsättning

För mig har det på senare år, kanske tack vare att sociala medier, blivit synligt att vi börjar med olika didaktiska ingångar när vi planerar eller utvärderar undervisningen. Enligt Skolverket får i en snäv syn på utvecklings- och lärandepsykologisk teori hur-frågan störst vikt. I en vidare mening där man ser lärandet utifrån fler teorier om bildning och kunskap får även vad och varför större utrymme. Om vi utgår ifrån hur:et kommer vi att fokusera på metoder som inte leder till att utveckla elevernas resultat. Detta då de inte är valda utifrån innehåll och syfte och riskerar att hamna långt utanför det som avses med undervisningen. Detta är också något som Åsa Hirshs skriver om i sin bok Formativ undervisning där fokus ligger på undervisningen istället för bedömningen.

Det som saknas helt är hur lärare analyserar och utformar sin undervisning. Om vi ska höja elevernas resultat måste vi titta på den undervisning eleverna får.

Hirsh, 2017, sid 26

Det som blir problematiskt är alltså att vi riskerar analyserar enbart utifrån den didaktiska frågan hur. Vi behöver också börja analys i vad och varför innan hur. Det är också vad som anges i Allmänna råd om betyg och betygsättning där syftet och det centrala innehållet utgångspunkten för undervisningen. Utifrån detta gör läraren sedan ämnesdidaktiska val för samspelet mellan läraren och eleven.

Den didaktiska triangeln

Om vi istället skulle fokusera mer på undervisningen än bedömningen behöver vi titta på just samspelet mellan läraren, eleven och innehållet. Dessa tre delar brukar benämnas som den didaktiska triangeln. Man kan säga att inget lärande sker om inte dessa tre delar samspelar. Innehållet i undervisningen skapar läraren med fördel utifrån elevernas frågor för att den didaktiska frågan varför ska bli synligt. Det är även den del som benämns som delaktighet. När vi utgår från aktuella och vardagsnära ämnen som innehåll för undervisningen och som ligger eleverna nära ökar också motivationen för ämnet och att faktiskt ta in kunskap (Skolverket 2018). Jag har tidigare skrivit om det i inlägget Planeras undervisning utifrån elevernas frågor och funderingar.? som kanske ger dig en del svar om motivation och frågor som ingång för lärandet.

I den didaktiska triangeln påverkas elevernas utfall av lärandemålet av innehållet i undervisningen och den bedömning de fått. Bedömningsaspekterna behöver vi som lärare identifiera innan vi kan skapa en planering. I en del planeringar delas kunskapskrav och centrala innehåll för eleverna. Kunskapskraven är formulerade för läraren och behöver synliggöras i framstegsaspekter för eleverna. Läroplansformuleringarna skapar inte heller en tydlig målbild eller motivation. För att få fram aspekterna behöver vi föra ämnesdidaktiska diskussioner kring undervisningens vad som i sin tur genererar lärandemålet. Många skapar lärandemål som aktiviteter och görande snarare än kunnande. Aktiviteterna blir ett svar på den didaktiska frågan hur men säger lite om det kunnande som ska nås. I de kollegiala samtalen kan undervisningens kunnande konkretiseras. Det är just det konkreta som ska delas med eleverna och som skapar lärandemål. Om ett lärandemål är att eleverna ska skriva en reflekterande text om ett givet innehåll behöver de få läsa och ta del av tankar för att skapa ett eget innehåll. Jag tipsar här om in- och ut-texter för att konkretisera framstegsaspekterna för att få fram ett innehåll för eget skrivande.

Synliggöra vad som behöver justeras

Förutom att föra ämnesdidaktiska diskussioner i syfte att få fram tydliga lärandemål och framstegsaspekter synliggörs lärares normer och värderingar. Om eleverna till exempel ska resonera behöver innehållet ge perspektiv från olika håll. I diskussionerna får vi också syn på våra ämneskunskaper och vad vi behöver mer didaktiska kunskaper om. Om vi då sitter på studiedagar ska vi förstå varför vi fokuserar på det just ett valt innehållet och det ska finnas ett tydligt identifierat behov.

Jag som svensklärare kan till exempel se att elevers läsförståelse är något som ofta blir problematiskt. Om resultaten i analyserna visar på låg läsförståelse i många ämnen behöver man till exempel titta på de val av texter som lästs och hur elever fått reflektera över innehållet i dessa. Om vi utgår ifrån frågan hur hade fortbildningen på studiedagar fokuserat på metoder för att åtgärda läsförståelsen. Om vi hade valt att utgå ifrån vad hade vi tittat bredare på innehållet i läsundervisningen och inte bara sett att det brister utan letat efter var bedömningsaspekterna inte tangera lärandemålet. Där vi ser att resultaten inte når målen behöver vi börja åtgärderna. Om vi återgår till motivation och innehåll behöver vi som lärare få syn på hinder för inlärningen och som påverkar utfallet. Elever som ofta möter hinder tappar motivationen och då kan kvalitén i undervisningen höjas genom att använda stödstrukturer som stöd för att kunna tillgodogöra sig innehållet.

För att besvara den inledande frågan om vad som händer om vi inte använder oss av de didaktiska frågorna i analysen finns en stor risk att vi enbart fokuserar på metoder. Metoder blir en enkel väg att för att skapa rolig undervisning som inte leder till ett lärande som är kognitivt utmanade utan snarare låter elevernas lärande fortsätta bli problematiskt. Jag tror de flesta lärare någon gång fått höra att om du bara hade gjort undervisningen roligare och mer motiverande hade resultaten blivit bättre. Då får min avslutande fråga bli:
Är undervisningen ett görande eller ett lärande och hur vet du det?