Detta inlägg har tidigare varit publicerat som ämnesspanare hos LR.
Att närläsa en bok och förstå hur den har påverkats av sin samtid och hur författarna kan lämna spår efter sig är inte den lättaste biten att undervisa om. I det här inlägget skriver jag om hur kan vi skapa undervisning av denna bedömningsaspekt utifrån boken Fula tjejer.
I mitt förra inlägg En planering om sociala medier utifrån boken Fula tjejer lovade jag att återkomma med upplägget för litteraturanalysen. Utifrån begrepp som budskap, tema, motiv, avsändare och sammanhang ska eleverna på ett avancerat sätt närläsa boken. Det kräver att vi visar hur man läser och tolkar en bok på djupet. Jag har tidigare skrivit om vad undervisningen bör fokusera på utifrån boken När hundarna kommer och som ger dig en fördjupad förståelse av bedömningsaspekterna. Läs det gärna här.
Modellerande av innehållet i litteraturanalysen
Då litteraturanalys är en svår text för unga personer att skriva kommer jag att arbeta med ett upplägg som utgår ifrån det samtal som författarna hade om boken på Bokmässan i år för att ge dem en koppling till författarna. Jag har tidigare använt mig av upplägget utifrån en låt och som jag skrev om i inlägget Läsa och tolka låttexter för att se koppling till samhället.
För att ge eleverna stöd i sitt skrivande kommer jag därför börja med att låta eleverna skriva startmeningar. Dessa tar de sedan tar med sig in i bedömningsuppgiften. Bedömningsuppgifterna skriver eleverna alltid på en låst yta och under ett par lektioner. Mellan lektionerna låser jag skrivytan för att minimera att eleverna tar hjälp av någon utanför skolan.
I samband med att eleverna skriver startmeningar går jag igenom bedömningsaspekterna budskap, tema och motiv samt koppling till författaren och samhället. Ni ser dem i arbetsgången i länken sist i inlägget. Oftast är det svårt att förstå vad en analys ska innehålla, men något som också brukar vålla en del problem är att få eleverna att hålla sig till bokens innehåll. När jag arbetar på detta sätt får eleverna de kunskaper de behöver genom modelleringen. På sikt kan vi tala om begreppen utan stöd och även skriva en analys utan stödmallen.
Reflektioner som bedöms i fler ämnen
Utöver analysen kommer eleverna även att få skriva en reflekterande text som även sambedöms med ämnet samhällskunskap. För att få samstämmighet med del av kunskapskravet om sociala medier, som finns för ämnet samhällskunskap, har vi under lektionerna stannat upp och diskuterat viktiga begrepp. Samtidigt är läsloggsfrågorna styrda mot att ge eleverna förståelse och kunskap kring det som de ska reflektera kring. Innehållet i reflektionerna utgår också ifrån den podd vi lyssnat på som inledning av arbetsområdet. Ni som har tillgång till serien Hashtag via en streamingtjänst kan även ta del av den för att ge ytterligare en fördjupad kunskap och bredd för innehållet i resonemanget. Serien har ett högt tempo. Under åtta avsnitt om ca 10-15 min per avsnitt får vi kännedom om hur detta påverkar individerna och de konsekvenser det får för samhället. Jag har delat frågor till den serien tidigare i inlägget Hur sociala medier påverkar oss om det är av intresse.
Jag kommer att inleda vårterminen i en årskurs nio med att läsa boken Fula tjejer. Jag brukar inte vilja dela mina planeringar innan jag har genomfört dem, men jag gör nu ett undantag. Ni hittar de frågor jag valt ut från handledningen, arbetsgången, lektionen om litteraturanalys samt slutuppgiften i denna länk. Jag kommer att stänga länkdelningen när jag påbörjar uppgiften för att eleverna inte ska hitta slutuppgiften innan de genomför den. Om du vill använda dig av uppgifterna skulle jag därför önska att du inte la den sökbar utan använder dig av låsta skrivytor.
Detta inlägg har tidigare varit publicerat som ämnesspanare hos LR.
Dagens unga tillbringar en hel del tid på sociala medier och ibland uppstår svåra situationer som de behöver få hjälp att hantera eller sätta ord på. En bra ingång kan vara att utgå ifrån reflekterande läsning för att sätta frågor som vad säger lagen, vilka konsekvenser kan förtal och kränkningar få och vilka verktyg behöver vi ge unga, i fokus.
Fula tjejer är en helt ny bok av Lisa Bjärbo, Sara Ohlsson och Johanna Lindbäck som handlar om Eleni, Tilde och Jasmin som går i årskurs 8. Bokens händelseförlopp kretsar kring sociala medier och hur det påverkar främst tjejer att ändra på sig själva. Jag tänker därför att boken kan vara bra att använda sig för reflekterande boksamtal i min åtta för att lyssna in vad unga tycker är viktigt att vi pratar om för att undvika att många unga människor mår dåligt. Vidare är det viktigt att prata om vem det är som mest utsätts för kränkande kommentarer. Jag är också nyfiken på om något liknande skulle kunna hända på skolan och vad eleverna tänker att lärare och elever då behöver göra.
Verkliga händelser
Ett viktigt tema i boken är att utifrån tre olika huvudpersoner skildra hur dubbelbestraffningen funkar; säger du ifrån straffas du, och är du tyst ger du ditt medgivande till att hängas ut på sociala medier. Det Instagram-konto som flickorna hängs ut på är inte helt olikt det konto som ledde till Instagram-upploppen i Göteborg under december 2012 där två unga tjejer blev dömda till ett högt skadestånd för grovt förtal. För att synliggöra lagen och konsekvenser kommer vi därför att inleda arbetsområdet med att prata om språkbruk, yttrandefrihet och integritet i digitala medier genom att utgå ifrån det material som finns på Statens Medieråd (Red. Länken fungerar inte längre.).
Styrda samtal med öppna frågor
Till boken finns en lärarhandledning som är väldigt omfattande med bra bredd på frågorna. Jag har valt ut de jag finner relevanta för de frågeställningar jag vill prata om men ändå stanna kvar i det centrala i boken. För att ge eleverna möjlighet att leda ett boksamtal kommer jag att ge dem rollen som samtalsledare en gång under de veckor vi kommer att arbeta med boken. Vi kommer att läsa boken under fyra veckor och därför kommer fyra elever att ingå i en grupp. Grupperna väljer jag med stor möda för att grupperna ska fungera optimalt och ge utrymme till att utveckla flera förmågor utifrån veckans läslogg. Eleverna får mycket sällan välja egna grupper i mitt klassrum och de vet varför jag styr dem, vilket också uppskattas då de slipper vara oroliga för att bli utelämnade. Grupperna delar jag med eleverna men de får själva välja vilken vecka de ska genomföra sitt samtal. Reflekterande läsning ger eleverna möjlighet att dels fokusera på den muntliga förmågan men även för att fördjupa läsupplevelsen genom att ta del av andras synsätt och tolkningar.
Ge bredden genom stödstruktur
För att kunna ge eleverna framåtsyftande feedback får de spela in samtalen där jag återkopplar hur de inleder samtalet (här vill jag att de väljer ut en frågeställning som de även kort återger sina egna tankar kring), hur de fördelar ordet och slutligen sammanfattar diskussionen. Deltagandet återkopplar jag kring bredden på resonemanget. För att förstå hur ett resonemang breddas ger jag exempel utifrån en frågeställning där eleverna får ge tänkbara svar på hur de ser på saken. Jag kommer att göra detta i samband med materialet från Statens Medieråd där vi pratar om de tre begreppen ovan och skapar en resonemangskedja tillsammans.
Boksamtalen kommer även att ge eleverna möjlighet att samla på sig tankar inför de två kommande skrivuppgifterna. Den reflekterande läsningen blir en slags stödstruktur för att ge eleverna möjligheter till samhandling och delaktighet. Genom ett tydligt innehåll i undervisningen ges eleverna möjlighet att kunna ha egna tankar som sedan formuleras i skrift. Eleverna kan också bredda sina tankar då undervisningen gett utrymme för att lyssna på andras tankar och reflektioner. Boksamtal utifrån noga valda frågor, väl sammansatta grupper, samt tydliga framgångsfaktorer som återkopplas utvecklas flera förmågor. Inte nog med det kommer vi även att synliggöra det som unga gör på sociala medier och kan tänkas få stöd kring. Ämnet är aktuellt och viktigt då det är något vi vuxna ofta läser om med förskräckelse men som är vardag för många unga.
Risker och möjligheter
En viktig tanke jag vill skicka med är att unga många gånger väljer bort att berätta om sociala medier då de upplever att vuxna ofta inte förstår vad som händer där. Det är därför viktigt att vi inte sätter de vuxnas synsätt i fokus och skapar skam utan är konkreta med vad lagen säger och de konsekvenser det får för samhället i stort. Vi vuxna vill ju kunna möta elevernas värld och ge dem trygghet att berätta om sina perspektiv för att kunna hjälpa till om de mår dåligt i sociala medier. Om vi inte pratar om det som sker är en risk att vi normaliserar ett beteende. Det finns flera intressanta artiklar att läsa om du vill fördjupa ditt kunnande kring unga och Internet. Här skickar jag med en.
Jag kommer att återkomma i nästa inlägg med att beskriva undervisningen av de två skrivuppgifterna. Den första är en litteraturanalys utifrån budskap, tema, motiv, avsändare och sammanhang. Eleverna kommer även att få skriva en reflekterande text som även vävs ihop med ämnet samhällskunskap.
Om du vill ha tips på upplägg för mellanstadiet tipsar jag om Cecila Linds inlägg om Junos Vlogg. För lite yngre barn passar kanske Noelias hemlighet (Engvall, 2020).
Detta inlägg har tidigare varit publicerat som ämnesspanare hos LR (20-10-11).
Jag har alltid tänkt att jag inte kan skriva dikt. Än mindre har jag tänkt att jag kan undervisa om poesi. Jag har helt enkelt aldrig sett något bra exempel på hur poesi kan kännas relevant för eleverna. Men så såg jag några rader på Malin Larssons Instagram där eleverna hade skrivit Tänk ALLTID, Tänk ALDRIG. Utifrån de enkla raderna växte det fram en tanke om att göra det svåra greppbart. Du kanske, liksom jag, kan relatera till min något ambivalenta känsla kring poesi. Du kanske också vill få syn på hur poesi kan göras begripligt och relevant för eleverna på temat sex, relationer och identitet.
Under förra veckan inledde vi årets Skapande Skola genom att bjuda in en Spoken Word poet från Ordkanon. Hen betonade med emfas att eleverna ska skriva fortare än sin inre kritiska röst. Elever, men även vi vuxna, kan ibland tvivla på vår förmåga. Det var i alla fall vad även mina elever ibland sa: Det här blir inte bra!
Den kritiska rösten gör sig allt för ofta påmind. Men när jag såg de microtal Malins elever hade skrivit kände jag igen poetens röst. I talen upprepades ALLTID och ALDRIG. Man ska som bekant aldrig säga aldrig. För att göra som Pippi tänkte jag testa att göra något nytt: Att undervisa om sex och relationer med poesin som grund har jag aldrig gjort. Så det klarar jag säkert!
Stilfigurer
Förutom de triader Malins elever skrev visade Spoken Word poeten mina elever på ytterligare några stilfigurer. I dikten Ge mig av Jon Ely Xiuming kan man hitta allitteration och i Athena Farrouhzads dikter inleds samtliga med anaforen Min mor sa:… eller Min far sa:…
För att gå vidare med planeringen vi startade i veckan stuvade jag nyss om den. Detta för att eleverna ska känna att de kan lyckas med poesi. I veckan kommer de att få skriva styrkedikter, som följer rådet om att skriva så pass fort att man inte hinner lyssna på den inre kritiska rösten. För att det ska bli tydligt hur dikterna kan formas lånade jag Malins knep och skrev ihop en skrivmall för att ge det där berömda tankestödet. Jag la även till de stilfigurer vi bekantat oss med under förra veckan. Igenkänning är oftast en framgång. Tanken med styrkedikterna är att lyckas fånga formen, men även för att skicka budskapen vidare om att små enkla ordval kan påverka hur vi lyckas.
Tolka dikter på temat sex, relationer och identitet
När jag själv var elev och fick dikter att tolka tyckte jag det var svårt. Ofta skulle dikter tolkas utan ett sammanhang och dikterna var väldigt abstrakta och låg långt ifrån det man själv kunde relatera till. Det gjorde det svårt att få syn på budskap och teman. För att ge eleverna möjligheter till inferenser föll mitt val på temat sex, relationer och identitet som förlängning på det tema kring mansnormer vi just avslutat. Det skapar ytterligare igenkänning och gammal kunskap kan tas med i nya områden. Eleverna har genom ämnesinnehållet i undervisningen fått problematisera vad normerna leder till, hur det sett ut förr i tiden och vad samhället kan göra för att skapa möjlighet att alla får vara delaktiga och accepterade för den de är.
Det kan upplevas som ett svårt ämne att synliggöra i undervisningen. Men med den nya revideringen av läroplanen som just antagits kommer betoningen på sex och samlevnadsundervisningen att ligga på sex och relationer. Vi behöver helt enkelt ge eleverna möjligheter till att reflektera över vad de själva tycker samt varför det ser ut som det gör idag. Det historiska perspektivet är viktigt för att ge en förståelse till varför vi har de normer vi har idag och hur vi kan påverka vår framtid. Om du som lärare tycker det är svårt kan jag lova att eleverna idag är betydligt mer frispråkiga än vad jag själv var i deras ålder. Eleverna efterfrågar att få prata om dessa ämnen mer än vad vi låter dem göra genom undervisningen. Många gånger önskar eleverna att vi lärare hade vågat lyfta på de svåra frågorna långt tidigare än på högstadiet. Mina elever går i åk 8 och 9.
Val av dikter
När jag letade lämpliga dikter på temat så föll mitt val på Molly Sandéns tolkning av Vierge Moderne av Edith Södergran. Dikten skrev under en tid då kvinnan kämpade för sin ställning i samhället och den känns relevant och trovärdig än idag tack vare Mollys tolkning. Jag valde även Anna-Maria Lenngren som var en föregångare till att problematisera normer kring kön. Dikten Några ord till min kära dotter, i fall jag hade någon får belysa ämnet ur ett historiskt perspektiv samt även kopplat till kön. Givetvis måste vi då även analysera Brev till min son av Olivia Bergdahl, som belyser normerna från ett annat perspektiv både sett till kön men även ur tidsaspekten. Dikten får väl ändå sägas vara en parafras av Lenngrens? Relevanta frågor som synliggörs är hur förväntningarna på pojkar och flickor har förändrats. Jag har även valt att vi ska läsa dikten Från en stygg flicka av Karin Boye och Ta mig av Jonas Gardell.
Synliggöra de ungas röster
När eleverna diskuterar dikterna har jag satt ihop ett frågebatteri för att få fram hela kunskapskravets bredd. Kanske är det just det som fått mig att tycka det är svårt med dikter då eleverna ska tolka budskap, tema, motiv, sammanhang och avsändare och då behöver möjligheter till inferenser ges av det eleverna läser. Jag har tidigare skrivit om vad bedömningsaspekterna bör fokusera på här om du vill veta mer om det. Det gäller då att vi sätter ihop ett tillräckligt brett och varierat innehåll att problematisera temat.
Att resonera kring budskap med koppling till egna erfarenheter, livsfrågor omvärldsfrågor, resonera kring koppling till upphovsman samt dra slutsatser om hur verket har påverkats av tiden och den kulturella miljön när verket tillkom
Lgr 11, Svenska åk 9
Utifrån de tankar eleverna får om hur det har sett ut och vad de idag önskar problematisera ska de få skriva egna dikter. Dessa kan de som vill få läsa upp under en kommande kväll med Slam Poetry som kommunen anordnar. De som även vill kan få bidra med sina dikter till RFSU tävling Sätt ord på det! Vi kommer också att låta eleverna få skapa en bild i ämnet bild för att gestalta budskapet i dikten. Det är också hur texterna samspelar och hur budskap synliggörs som bedöms i samråd med bildläraren.
Genom att kombinera olika texttyper, estetiska uttryck och medier så att de olika delarna samspelar kan eleven förstärka och levandegöra sina texters budskap.
Planeringen om sex, relationer och identitet Du som blev mer nyfiken på planeringen om mansnormen hittar den här samt de tillhörande slutuppgifterna här. Instruktionen till styrkedikterna hittar du här och dikterna att tolka med tillhörande frågebatteriet hittar du här. Ordet identitet föll bort i rubriken när jag laddade upp dokumentet. Slutligen får ni också en dikt som problematiserar vad som är en bra tjej och som kan inleda arbetsområdet. Eller så kan dikten få avsluta arbetsområdet. Dikten heter Mandem och det är slang för manliga polare. Jag hoppas att planeringen landar väl och känns meningsfull och relevant för elevernas tankar och åsikter om sex, relationer och identitet. Annars får jag rikta om den igen.
Detta inlägg har tidigare publicerat på LR:s ämnesspanarblogg (20-03-14).
I det här inlägget är fokus struktur och tankemodeller för skrivandet som är det sista momentet i arbetsområdet Får alla vara olika men lika unika?
När jag läste Fredrik Sandströms inlägg Jag gillar struktur, men.. kände jag igen mig. Jag gillar struktur, men jag gillar också stora utmanande frågor som kan leda tanken utanför ramen.
Eleverna brukar ofta benämna frågorna som det där är en Annika-fråga. Vad de menar med det är frågor som inte har ett givet svar utan där de får gå i dialog med varandra och fundera över vad just de tycker. De brukar ofta fråga efter dem när vi möts spontant i korridorerna och jag gillar det. Det är så mina planeringar ofta blir till. I dialogen kring det spontana. Det ger mig möjligheter till att lära känna eleverna och vara nyfiken på dem.
Trots att jag gillar struktur har jag till exempel aldrig haft en årsplanering. Jag skapar teman utifrån det som sker här och nu och som tilltalar mig och eleverna. Det gör det hela komplext då ett mål kan bli svårt att konkretisera. Precis som Fredrik skriver så är kunskapen ”stundtals flyktig och ett virrvarr av fakta, förståelse, färdigheter, men också erfarenheter, tankar, perspektiv, nyfikenhet, mod och förmåga att omsätta kunskaperna i nya och hittills okända sammanhang. Dessutom jobbar man ibland med “mål” som ryms inom ramen för en lektion, men ganska ofta ligger slutdestinationen långt bortom horisonten.”
Även om planeringen är extremt tydlig kommer elever ibland, och föräldrar, att fundera över vad som exakt behövs för att E, ett C och ett A. Det går att visa hur eleven ska göra, men eleven ska ju rimligtvis sedan även kunna det som bedöms och det sker genom undervisningen. Jag har tidigare skrivit mycket om att målet ibland allt för ofta är den summativa bedömningen och att det fråntar undervisningens hur.
Det är svårt att konkretisera hur jag gör undervisning som utvecklar eleverna till detta kunnande. Jag ska i det här sista inlägget kring planeringen som utgår ifrån funktionsnormen kring olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar beskriva hur vi förberedde skrivandet av slutuppgiften för att nå målet. Jag vet utifrån från min tjugoåriga erfarenhet att det inte räcker med en skrivuppgift för att ge dessa svar. Eleverna kommer att få läsa och reflektera kring skönlitteratur, sakprosa, dikter, filmer och även låtar och de kommer att få skriva både kortare tanketexter samt runt tre längre texter per termin. Samtliga texter med respons från mig.
Några elever kommer att nå kunnandet tidigare än andra och vissa behöver tre år på sig. För en del händer det ofta under sista terminen i nian. Det gör att undervisning inte är enkelt att konkretisera och kan därför inte rymmas i en mall som ger svaren.
Elevernas reflektioner utgör det fria utrymmet
Som jag skrev i inlägg två, som utgick ifrån textsamtalet som stöd för att problematisera funktionsnormen, blev den muntliga interaktionen ett stöd för hur strukturen av text byggs upp. Det är även viktigt att elevernas egna tankar och funderingar som lyfts i samtalen görs till en lika viktig del för innehållet förutom de texter som eleverna läste. Där måste jag som lärare vara lyhörd och fri att våga gå utanför det jag kanske hade tänkt. Idag är jag mer fri då erfarenheten gett mig trygghet då jag har en rad olika strukturer att ta till.
En struktur är textsamtalet och de texter jag väljer för samtalet. Delaktigheten hos eleverna uppstår utifrån deras reflektioner. Jag är också själv delaktig i undervisningen och lyfter upp sådant som eleverna funderar mycket över eller vill diskutera vidare. Jag sitter med och lyssnar, går runt och ställer frågor och möts av funderingar. En reflektion kan utgöra starten på nästa lektion eller summera pågående lektion. Det utrymmet kan inte bestämmas på förhand för då skulle det inte bli en dynamisk process av lärandet som inkluderar elevernas röster.
Det vi arbetar med på svenskan är ett väldigt bra sätt att få den kommande generationen att inte vara så dömande utan mer öppensinnade och se alla som lika mycket värda.
Elev åk 9
Citatet ovan valde jag att starta nästa lektion med för att eleverna dels såg värdet i undervisningen men även hur det påverkar dem och de i sin tur samhället.
Sista lektionen (se lektion 11 nedan) innan slutuppgiften fick eleverna arbeta utifrån en enkel checklista. Eleverna i nian fick repetera formen om de behövde medan åttorna fick en mer styrd genomgång av formen för krönika då de bara mött den en gång tidigare. Vi gjorde också en tankekarta tillsammans på tavlan i samtliga klasser. Jag valde två olika strukturer, dels en traditionell och dels en skrivram som är en ny struktur för mig.
Tankemodeller utifrån behov där förväntningarna är desamma
Mina erfarenheter under åren har gett mig en rad insikter i hur explicit jag måste vara med mina elever för att de ska få tankestrukturer med sig. Det jag tidigare förväntande mig att eleverna hade med sig från tidigare år måste jag nu lägga större fokus på. Ibland upplever jag det som frustrerande men då jag ser resultaten och hur ovana skribenter kan bli självständiga skribenter genom att visuellt hänga upp sina tankar inser jag att det är mödan värt. Det är också en modell som jag lägger till om det behövs och inget som är givet att alla får på en gång. Undervisningen talar om för mig vad som behövs.
Undervisning ska byggas utifrån behov och inte efter att alla elever förväntas vara stöpta i samma form. För mig handlar det ytterst om att inte sänka förväntningarna utan att istället ge anpassningar och stöd i undervisningen. Detta gör att vi inte behöver tänka i former av att erbjuda E-uppgifter utan alla elever kan prestera utifrån sin förmåga och nå så långt som möjligt. Ibland möts man av önskemål om att skala av uppgifter för att bara få E, men för mig går det helt emot vad undervisning går ut på. Anpassningen är inte att ta bort utan att istället lägga till stöd för att kunna delta. Det är inte helt lätt när vi arbetar med många olika behov men genom undervisningen kan jag som lärare återigen få de svar jag behöver för att konkretisera undervisningen.
Stöd för tankar
Då jag även ville få in referatteknik och källanvändning fick eleverna även leta stöd för sina tankar i de texter vi läst. Det är något eleverna får göra ganska ofta i min undervisning och det ger eleverna goda möjligheter att sökläsa och tänka kritiskt kring text. Nästa gång jag genomför denna planering i undervisningen kommer jag även att ha en del elevexempel att visa på som kan ge stöd för tankeprocessen innan skrivandet, men på grund av elevens upphovsrätt kan jag inte dela dessa med er.
Jag lägger också mycket tid på att ge respons på elevtexter som kan konkretisera vad som utvecklar skrivandet. Det är genom responsen som jag kan rikta individuell feedback utifrån det behov respektive elev har. Även här vet jag att elever ofta tänker att de ska göra något fort för att höja sig men kunnandet måste även här nötas och befästas och visas först nästa gång skrivandet sker. Just den här gången fick eleverna först läsa och ge respons på varandras texter först men om du vill veta hur jag arbetar med respons kan du med fördel läsa det här inlägget som ger dig vetenskaplig grund för textbearbetning – Respons på elevtexter – vad, när, var, hur och varför ger jag den?.
Avslutningsvis fick eleverna lyssna på den lilla dikten en vit liten strumpa, som du kanske har hört framföras på Postkodmiljonären, och sedan själva skriva en dikt om de ville för att ge utrymme för skönlitteraturen och den obundna formen. Detta hann jag dock inte med att genomföra i samtliga grupper då undervisningen kom emellan i vissa grupper och jag ville få med elevernas frågor. Då får man helt enkelt ändra om, stryka eller lägga till. Min avslutande fråga till er blir således:
Hur gör du undervisning som tar hänsyn till att skapa delaktighet utan att styra den för mycket?
Detta inlägg har tidigare publicerat på LR:s ämnesspanarblogg (20-02-29).
För att skapa delaktighet i klassrummet behöver undervisningen beakta elevernas intressen och frågor, en slags autonomi ur elevperspektiv, för att bjudas in i klassrummet. Innehållet i undervisningen kan på så sätt upplevas som meningsfullt och engagerande. Genom att synliggöra även elever som i viss mån kan känna sig utanför normen i undervisningsinnehållet skapas delaktighet genom delaktighetsaspekten erkännande. I undervisningskontexten ges läraren möjlighet att anpassa undervisningen efter behov. Elever som på något sätt upplever misslyckanden kan välja bort deltagande vilket skapar problem med delaktighet och tillgängligt lärande. En viktig fråga att ställa sig är om alla får vara en del av undervisningen och ingå i dess sammanhang?
Elever med olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) behöver att vi som lärare är lyhörda för olika behov. Vilka behov är väldigt olika och det är därför viktigt att vi lyssnar på eleverna. Jag valde därför att utifrån den ingången att arbeta med funktionsnormen kopplat till npf för att skapa medvetenhet men också för att lyssna på elevernas frågor och funderingar. I förra inlägget skrev jag om hur jag startade det arbetsområdet. En fundering som lyftes under en lektion syns i följande citat:
”Förvånansvärt många svarade att ADHD var en sjukdom, en allvarlig sådan. Jag tror att det svaret beror på okunskap och att folk kanske inte vill lära sig.”
Elev
Jag ville utifrån ovanstående tanke fokusera på just upplevelsen av att känna sig annorlunda och avvikande från normen. Vidare ville jag problematisera vem som skapar normerna och vad vi behöver göra för att bredda toleransen. Jag la upp undervisningen genom ett textsamtal som påminner om det textsamtal som eleverna möter under de nationella proven. Det är en styrd form av samtal där eleverna intar rollen som samtalsledare men även deltar i samtalet som deltagare. Samtalen skapar samhandling där eleverna är med och bidrar kring innehållet tillsammans.
Utgångspunkten för samtalen var olika texter som berörde funktionsnormen kring npf. Jag försökte att leta efter texter som lyfte olika diagnoser och av olika längd. Som jag skrev i förra inlägget kunde eleverna även lyssna på texterna då syftet inte främst var att utveckla läsförståelsen utan för att få ett innehåll för samtalet utifrån npf. Att objekt i undervisningen görs tillgängliga är även det en delaktighetsaspekt. Sist i inlägget hittar du hela instruktionen och de texter vi använde för textsamtalet om du vill använda dig av dessa.
Textsamtalet som stöd
Eleverna fick utifrån citatet ovan fundera över hur det var relevant för innehållet i texten de läste samt skapa en egen frågeställning i förberedelserna av samtalen. Syftet med samtalen var som jag skrev ovan fokus på delaktighetsaspekten samhandling, det vill säga att eleverna skulle få möjligheter att diskutera tillsammans kring ämnesinnehållet samt delge varandra sina tankar. Dessutom fungerar samtalets struktur på samma sätt som en skriftlig text där inledningen ska utgöra en frågeställning. Avhandlingen byggs därefter upp av olika tankar och argument och slutligen en sammanfattning som knyter an till frågan i inledningen. Textsamtalet fungerar då som stöd även för den skriftliga slutuppgiften då strukturen känns igen.
För att eleverna skulle kunna genomföra samtalen och för att jag skulle kunna sitta med och lyssna på dessa fick eleverna som inte deltog i samtalen följa serien Limboland. Det är en ny serie som problematiserar hur det är att leva med en npf-diagnos. Eleverna fick frågor av mig som de kunde besvara efter att de sett ett avsnitt samt även diskutera dessa med varandra. Jag satt i ett grupprum intill då jag inte har möjlighet till att ha en resurs på dessa lektioner men eleverna fick även hjälpa varandra då syftet inte var att testa deras förståelse utan för att ge möjlighet till att diskutera kring ämnet utifrån hur det är att leva med en npf-diagnos.
Vem får synas?
En annan viktig fråga att ställa sig är vem som får synas? För att vara en del av undervisningen behöver alla få synas och representeras i den. Idag representeras inte flickor lika ofta när det kommer till diagnoser. Det märks kanske främst i de val av texter jag har gjort men kanske dolt i hur vi uppmärksammar flickor i skolan då de uppvisar andra hinder än pojkar. Detta beror delvis på att diagnoskriterierna är gjorda på observationer av pojkar. Det är först på senare år som det har börjat forskas mer på flickor och jag hoppas att det kommer att finnas en större representation i framtiden och se alla som lika mycket värda. Om ni vill veta mer rekommenderar jag att läsa mer av Svenny Kopp. Här finns en podd där Svenny förklarar lite mer. Ävenhär finns mer info. Om ni har andra texter som lyfter fram en större bild av representation skulle jag gärna ta emot förslag.
Här nedan kommer planeringarna för lektionerna 4 till 10. I nästa inlägg kommer jag med den slutliga slutuppgiften som är en skriftlig reflektion utifrån frågeställningen får alla vara olika men lika unika?
Detta inlägg har tidigare publicerat på LR:s ämnesspanarblogg (20-02-23).
Jag har just avslutat ett arbetsområde kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i syfte att medvetandegöra normer kring funktion. Frågorna för reflektion utgick ifrån vad samhället behöver förändra, för att alla ska få vara olika men ändå unik, samt vad skolan behöver ge för kunskaper om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar för att vara en normbrytare. Det individuella perspektivet utgick ifrån att ge strategier för att skolan ska fungera under bästa förutsättningar för var och en.
Idag finns det större kunskaper kring olika neuropsykiatriska funktionsnedsättningar än vad jag själv mötte under min egen skolgång och mina första år som lärare. Min egen ryggsäck fyllde jag på med strategier under de år jag hade förmånen att få arbeta i en särskild undervisningsgrupp för elever med högfungerande autism. Där lärde jag mig att vi måste våga prata om det svåra för att sätta ord på hur vi fungerar. Det vi inte ser det finns inte och avviker du leder det till en massa dåliga erfarenheter och känslor som kan vara direkt destruktiva. Det vi bär på insidan kan dessutom skapa svårigheter i skolvardagen om det inte ges möjligheter att få berätta om hur just du fungerar och vad du behöver. Som lärare kan vi utifrån erfarenheter ha strategier för hur vi kan läsa av elevernas behov och idag ingår det allt mer och mer kunskaper om npf i utbildningen, men det går mycket fortare att ge stöd om elever är medvetna om sina egna svårigheter och kan förmedla hur de hanterar dem bäst.
Tillit i klassrumsmiljön
För att kunna prata om sina svårigheter behöver eleverna känna att det finns ett klassrumsklimat som är tolerant och man blir accepterad oavsett svårigheter. Det ingår även i en tillgänglig lärmiljö att skapa ett sådant klimat. Min erfarenhet säger mig att om vi pratar utifrån normer generellt i samhället är det också lättare att reflektera utan att behöva öppna sig helt, men det finns också utrymme att göra det om man vill och känner det förtroendet. Många vågar idag vara öppna och i den skriftliga skrivuppgiften, som just avslutade arbetsområdet jag genomfört från terminsstart, gav utrymme för djupare förståelse för vad var och en tagit till sig av undervisningen. Ämnet visade sig verkligen engagera de fyra klasser som vi arbetade med funktionsvariationen med. Det som eleverna har lyft fram som positiv var att de har fått större förståelse för varandra och att de kan vara med och påverka så att acceptansen i samhället fortsätter att breddas till skillnad mot hur det har sett ut från när deras föräldrar och lärare gick i skolan. De önskade också att flera lärare de vågade prata om normer som rör npf då det är ett så pass viktigt ämne. De önskade också ha fått kunskaper om olika npf-diagnoser redan under sina tidigare år för att få strategier som fokuserade på att lyckas i skolan. Just detta tycker jag är det som talar för att vi måste prata om det för en norm kring npf gör det svårt att lyckas i skolan och då leder det till det som forskaren Fredrik Zimmerman lyfter fram som anti-plugg kultur där man hellre inte deltar i undervisningen än misslyckas.
”Jag tycker att det är hur bra som helst att vi har gått igenom detta och jag tycker absolut att man borde informera om detta även till de mindre redan på förskolan.”
Elev
Att valet föll på att arbeta med funktionsnedsättningar är just för att fokusera på att lyckas i skolan. Utan överdriv har vi drygt 15-20 elever i varje klass som har någon form av extra anpassning i lärmiljön och detta utan koppling till olika diagnoser. Behovet av att synliggöra funktionsvariationen är stor och angelägen ur flera aspekter. Det ställer också krav på mig att planera för delaktighet och inkludering när behoven ser ut om de gör. Ni som följer mig vet att det är ämnen jag har skrivit om tidigare och som särskilt intresserar mig i min lärargärning just för de utmaningar jag och mina kollegor möter. Jag tror inte att det är unikt men pratar vi tillräckligt om hur vi skapar tillgänglighet mer än utifrån extra anpassningar? Ni kan läsa mer i inläggen Med normkritisk blick., Voffor gör di på detta viset?, samt i inlägget Stora grabbar gråter inte – eller?, som utgår ifrån Fredrik Zimmermans forskning om att vi måste utgå ifrån de normer som gör att elever undviker skolarbete för att minska misslyckanden om ni vill veta mer. En tillgänglig lärmiljö utgår också från fler delaktighetsprinciper. Om det kan du läsa här i inlägget att lyckas eller misslyckas i skolan.
Delmål som avgränsar…
För att anpassa planeringen valde jag att skapa delmål som jag delade upp ett moment per lektion eller flera. Eleverna fick ta del av uppgifter från dokumentärer, serier, musik och krönikor för att få innehåll att diskutera. Det är viktigt att ge ett avgränsat innehåll men ändå ett sammanhängande innehåll för att eleverna ska ha med sig mycket reflektioner och tankar från undervisningen till bedömningen i slutuppgiften. En annan anpassning var att alla elever också kunde lyssna på sina texter via datorn samt diktera in sina anteckningar. Jag har lathundar på väggen för hur dessa fungerar. Dessutom fick eleverna arbeta i par och basgrupper som ett extra stöd för att inte lämnas själva i sitt lärande. Basgrupperna utgjorde sedan de grupper där eleverna utifrån olika krönikor fick genomföra muntliga examinationer som påminner om de muntliga nationella proven. Detta var ett arbetsupplägg de kände igen sedan i höstas då vi inledde terminen med Stora grabbar gråter inte. Att återanvända struktur skapar igenkänning och undervisningen blir förutbestämd kring vad som förväntas av dig. Variationen utgår ifrån att de får olika texter, linjära som ickelinjära och att kunna svara både muntligt och skriftligt. Jag hade också lagt in ett par frågor via menti för att skapa variation och göra svaren synliga för alla. Frågorna hittar ni i Lektion 1 och 2 nedan och kan själva formulera om och variera.
…leder fram till slutuppgifterna
Slutligen fick eleverna skriva krönikor kring frågeställningen om alla får vara olika men lika unika, som hela tiden funnits med som ett raster lektionerna fram till slutuppgiften. Slutuppgiften förberedde vi tillsammans genom att göra en gemensam tankekarta utifrån alla samtal och stödanteckningar eleverna samlat på sig. Några valde att skriva på datorn och några för hand. De som ville fick lämna kvar sina anteckningar i klassrummet i en avsedd klasslåda jag har för de som lätt tappar bort papper.
Jag kommer att dela de inledande uppgifterna nedan. Slutuppgifterna, både den muntliga och den skriftliga samt bearbetning av texterna, kommer i de två följande inläggen. Ni har då en planering som sträcker sig över 16 lektioner eller fem veckor ända fram till påska. Här nedan kommer första veckan och resten kommer i god innan nästa vecka om ni vill låna planeringen. Det går också bra att bara använda sig av filmerna för diskussion utan slutuppgiften om så önskas. Den andra filmen i Lektion 1 sätter verkligen fingret på normerna och fick mina elever att gå igång direkt.
%20dikter%20att%20tolka%20p%C3%A5%20temat.jpg)
%20skrivram.jpg)
Annika Sjödahl 