I bet you can do IT!

Paddington Station, London, januari 2017.

Likt björnen Paddington hamnar jag på denna station efter att jag har flugit till London för att göra ett besök på Bett. Det är snabbtåget som tagit mig hit från flygplatsen på mindre än 15 min. På stationen tar jag mig ner till den första tunnelbanan i världen. Det är trångt och stressigt. Paddington blev ju upphittad av en familj och hjälpt att hitta hem, men här är jag lämnad åt att navigera själv. Jag försöker göra upp en plan för att ta mig fram i Londons virrvarr av tunnelbanesystem. Hur gör jag det? Ja svaret är ganska självklart: jag letar rätt på en karta på en av väggarna. Men den visar sig inte vara helt lätt att läsa och trots att vi är flera stycken som reser tillsammans slutar det med att vi frågar om åt vilket håll vi ska ta linjen. Så även fast vi hade hjälp slutade det med att vi fick kommunicera för att hitta rätt.

Det är över 15 år sedan jag sist besökte London och en hel del har hänt sedan dess. Staden har utvecklats en hel del och känns så där surrealistiskt framtidsmodern med kontraster mellan gammal och nytt. Snabbtåg möter gamla stationshus, nya byggnader syns mellan Tower Bridge där vi bor. Jag älskar känslan det ger mig – att leva här och nu men vara på väg framåt, att allt hänger ihop.

Jag har rest hit som ämnesspanare tillsammans med några andra spanare och vårt syfte är så klart skolutveckling och att föra fram våra tankar kring vad skolan är på väg att möta och kan göra idag för att svara upp mot läroplansmålen. Vad kan jag förvänta mig av resan? Kan jag lära mig något? Jag vet planen för resan. Vi har mål men innehållet blir fyllt av våra egna upplevelser, reflektioner och vad vi dels har med oss in, själva bagaget, men även ut i form av nya saker i ryggsäcken. I detta inlägg tänkte jag reflektera lite kring de iakttagelser jag gjort av min upplevelse.

Ge lärarna vad de behöver för att stanna

Första målet med resan är att göra ett skolbesök. Besöket går till en skola i nordöstra London, som heter Benhurst Primary School, en skola som inte sticker under stolen med att man använder sociala medier som ett verktyg för att nå ut och göra reklam för sig själva. Skolan har en rektor som lyfter något väsentligt när vi först träffar honom. Han säger att han måste se till att ge sina lärare något de behöver så de stannar kvar just här på denna skola. Skickliga lärare får lätt jobb på vilken skola de vill. Rektorn menar att han ger dem möjligheten genom att de kan arbeta med digitala verktyg för att lyfta undervisningen, ge dem verktyg att få tid att arbeta framåtsyftande och även ge eleverna högre motivation. De har nästan inga hemmasittare och arbetar för att gå från 98 % skolnärvaro till 100 %. Kanske i sig inget unikt men han är smart och ger lärarna stöd i sitt arbete.

Jag hade gärna pratat mer med lärarna om vad det är för stöd de får. IKT i sig är ingen lösning utan det är hur det används och vilken karta de har för att ta sig från station A till B likt du gör när du reser i Londons underground. Vi vet alla att man måste ha en plan för hur man arbetar med IKT och inte att verktyget i sig är lösningen. Det är baksidan av skolbesöket. Jag ser så mycket jag gärna hade velat se mer av. Verktyget som presenteras bygger på att man arbetar med en gemensam plattform som inte är publik och du är styrd att använda de verktyg som ingår i den. Du kan inte dela den publikt och en av mina stötestenar är att det man skapar ska vara publikt för att stötta och ge andra kollegor stöd snarare än att ge de som gör plattformen inkomster och äga det som du som lärare skapar.

En annan reflektion är att skolsystemet i England inte är jämförbart med det svenska systemet. De har helt andra avstämningsmål än våra kursplaner som bygger mycket mer på resonemang och metareflektion än hur många rätt du stavar på ett prov. Detta är förmågor som syftar till att möta framtidens behov. Detta är inte heller det första skolbesöket i England jag gjort utan ett av många så det är en reflektion jag tagit med mig från flera skolor. Jag tror vi är på rätt tåg när vi ser till att träna detta men vi behöver göra det mer och tillsammans. För mig är att tänka med andra och gärna visuellt och med digitala verktyg ett sätt att gå. Hur kan vi mötas i detta?

”Advancing communication…while learning from the past”. Citat från Bett-mässan.

Hur implementerar vi digital teknik?

Det andra målet med resan är att besöka Bett-mässan. Det är en väldigt hypad mässa och mina förväntningar är låga. Mässan påminner mycket om olika mässor i Sverige och man kan ta del av mer eller mindre olika tekniklösningar. Långa rader av montrar där du kan prata lite med företrädare för produkterna serveras och jag ser en massa som verkar intressant och ganska självklart som att kommunicera med hemmen, träna eleverna i att vara källkritiska. Men jag vet att många inte är där ännu. Det serveras lösningar för hur olika skolor kan möta krav på teknik men jag saknar återigen en karta för hur det ska göras. Tekniken är inte lösningen på allt utan det är hur det ska göras – det måste finnas en strategisk plan. Jag vågar påstå att även fast rektorn på skolan vi var på hade köpt en lösning inte hade alla i hamn genom bara att skaffa verktygen. Det finns något bakom den som gör att de lyckas. Jag vill veta mer om den men det får jag inte och jag går därifrån lite besviken. Vi serveras lösningar som svar på det jag tycker är det roliga med mitt yrke; att planera för målet och fylla lektionerna med eget stoff baserat på vad jag och eleverna behöver.

Det finns inga färdiga lösningar, produktpaket som kan ge mig den tryggheten. Jag måste ändå göra jobbet. Man måste ha en plan, en karta och en engagerad ledare som vågar utmana och implementera teknik i skolorna idag. Man måste vara så mycket pedagog att man kan se lärandemålen och vad syftet är och inte se teknik som ett eget kapitel som inte väver ihop det gamla med det nya. Man når inte framtiden utan att analysera nuet och vad man har med sig i sitt bagage. Jag undrar vem som ritar din karta? Ett som är klart är i alla fall att man måste bara se till att ha sina mål med resan klara för sig innan man reser. Här måste vi tänka tillsammans, kommunicera och våga dela våra planer för hur vi implementerar tekniken. Vad har den för syfte och hur sker den resan? För in ska den, det kommer vi inte undan. Kanske vi kan lära av andras misslyckanden om de finns att ta del av någonstans? I bet you can do IT!

”Changing the game is about the way we interact, the way all things interact”. Citat från Bett-mässan.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: