I år har jag varit med och planerat för sambedömning av de nationella proven i svenska och även för kommande prov i engelska för hela kommunen. Vi var 15 lärare i svenska som satt två heldagar för årskurs 9 när vi bedömde både läs- och skrivdelen för ämnesproven i svenska och svenska som andraspråk tillsammans. Tidigare i år var jag även med vid bedömningen av årskurs 6 prov i svenska. Här kan du se hur det såg ut när lärare i Enköping tittade på delprov C och så här tyckte min kollega på en annan skola det:
Intensiva och utvecklande diskussioner när Enköpings högstadielärare bedömer #NP i #svenska @annikasjodahl pic.twitter.com/3wTyBMW8vu
— Charlotta Hemlin (@CharlottaHemlin) 22 mars 2016
Det finns många fördelar med sambedömning. Det första som blir väldigt påtagligt är att man kan göra det inom den reglerade arbetstiden utan en massa avbrott som normalt sker under en arbetsdag. Då vi tidigare år först rättat själva och sedan suttit en halvdag tillsammans med ämneslaget blev detta mer effektivt då man kunde föra diskussioner på en gång. Det primära målet med sambedömning är att få fram diskussioner även om det inte är det man kanske först tänker på. Diskussionerna visar oss att vi har något att utveckla. På sikt kommer diskussionerna och även fler tillfällen att få fram mer samstämmighet.
I diskussionerna kommer det komma fram aspekter som vi behöver arbeta mer med för att bli säkra i vår bedömning. Det gäller att vi inte backar i diskussionerna utan ser dem som en kompetensutveckling. Om vi istället hade suttit och rättat på egen kammare hade diskussionerna inte blivit lika fördjupande.
Det är inte alltid nationella proven behöver utgöra basen för en bedömning utan man kan skapa uppgifter som man sedan utför bedömningar på i olika grupper och sedan har ett utbyte kring. Det är i diskussionerna vi får fram det som behöver utvecklas i vår bedömarkompetens och jag ser dem som en del i förändringsprocessen. Här har vi mer att utveckla skulle jag tro, men första steget med sambedömning är inledd i alla fall.
När vi för diskussioner får vi fram en samsyn kring vad som utgör nivån för en aspekt och ju mer olika vi är i samsynen desto mer behöver vi utföra central rättning. På sikt blir lärare mer säkra på att utföra bedömningar av högre kvalitet. I alla fall om detta utförs mer regelbundet. Detta visar även den forskning som Pia Thornberg gjort. Hon menar också på att vi inte kommer kunna uppnå att vi sätter exakt samma betyg, det som vi kallar samstämmighet.
För något år sedan satta jag ihop en lärmodul i bedömning med en kollega. Modulen har vi delat med bl a KvUtiS och den finns också på vårt intranät för kommunen. Det finns också en wikispaces för sambedömning som jag skapat med de andra ämnesspanarna Sara Bruun och Mia Smith. Den heter textbanken.wikispaces.com. I wikin finns instruktioner och upphovsrättsliga regler.
Vill du veta mer om sambedömning i skolan kan du kolla på Skolverkets film i länken samt ta del av modulerna ovan för mer länktips.I modulerna finns även frågor för analys. Den 1 mars 2016 släpptes också utredningen Likvärdigt, rättssäkert och effektivt-ett nytt nationellt system för kunskapshämtning. Utredningens förslag går i korthet ut på att minska antalet nationella prov, digitalisera proven och att rättning av proven ska ske externt.
Är du intresserad av en aspekt som vi insåg behövde utvecklas kan du ta del av det hör i mitt flera inlägg – Konsten att skriva referat med ämnesrelaterat språk.
Vi gjorde så här när vi rättade proven:
Jag fördelade frågorna i texthäftet till en grupp som ansvarade för frågorna till de olika texterna. En person fick läsa in sig mer på vissa frågor men tillsammans ägde man tolkningen av en text. När dessa rättats la vi tillbaka dem på en anvisad plats för skola x samt klass y, och tog nästa skola och gick igenom samtliga prov så. När man fick fokusera på en text blev tolkningen utförd på ett djupare plan och vi kunde sedan gå tillbaka till de som vi varit osäkra på.
När samtliga frågor var rättade gick vi vidare till att rätta de olika texterna. Även här hade jag samlat in statistik innan för att fördela lärare på antalet texter. Jag valde också att sätta ihop en grupp med blandade representanter för att sprida tolkningen och diskussionerna till olika skolor. Vissa texter gick fortare att rätta och mot slutet fick vi stötta upp rubrik 1 för att hinna klart. De som var behöriga i SVA fick rätta de texterna först och sedan gå över till rättningen av övriga texter.
Totalt satt vi 15 lärare och rättade proven och två av oss fungerade som administratörer och förde in resultaten på sammanställningsprofilen. På två dagar var vi klara med alla drygt 350 prov för alla delar, samt fört in resultaten från delprov A, B samt C och vägt ihop resultaten.
Dessa ska nu analyseras på varje skola på olika nivåer, t ex vilken läsprocess får lägst resultat och varför samt vad vi behöver förändra i undervisningen.
Har ni funderat över central rättning? I så fall kan ni kanske få en idé om hur vi organiserade oss. Det enda som krävs är att man läser in sig på sin del, bidrar med sin kompetens och avsätter ett par dagar tillsammans med kollegor från olika skolor. Till er hjälp behöver ni ha ett utbildningskontor som hjälper till med att boka lokaler, kontaktar rektorer och samordnar personal och en lärare som kan fördela rättningsansvaret.
Annika Sjödahl 