Om rädslan och modet det kräver att våga dela

Det här klippet ska jag visa mina elever imorgon. Det handlar om en av de starkaste känslor vi som människa kan känna. Rädsla!

 

 

Ni kanske undrar varför? I höstas arbetade vi med projektet Kulor i våra hjärtan. Jag skrev om vad det betydde för mig här och anade föga lite vad det skulle komma att leda till. Mina elever, nu i åk 9, talar fortfarande ett år senare om temat som fick dem att lyfta och utvecklas stort som skribenter. De är idag stolta över sina texter och resa. Jag vet det, för de sa det till mig i onsdags, då jag sa hur stort kliv de tagit i sin resa i svenska språket och i sin identitet då en elev av en slump visade en text från åk 6. De såg svart på vitt hur de skrev, hur korta meningarna var och helt saknade bildspråk och gestaltningar. Det var häftigt och vi högläste exemplet. Så gör jag ofta – högläser och delar med mig av deras fina meningar. Nu skriver de texter som ger av dem själv, där de visar vad de känner över att vara tonåring. Om den rädsla de står inför när de ska görade val som är avgörande för deras framtid. Om att bli vuxen.  Därför passar filmen in bra även i detta tema.

Idag kom ett mail. Från en lärare  som arbetar i Huddinge som gjort projektet från mina elevers exempel. Hon heter Marianne Bergman och delade sitt och mitt material i pearltrees. Hon i sin tur hade fått ett mail från en annan kollega som heter Ditte Nilsson. I mailet tackar hon för inspirationen och ger oss en länk med filmen ovan.

Jag vill med detta inlägg visa på hur fint det är när man tar mod till sig och delar, för man får faktiskt dubbelfalt tillbaka. De där orden, de där små mailen, en tweet eller hur det nu kommer igen, är så fantastiskt. Inte för min skull utan för att det eleverna gör får en mening utanför klassrummet. De påverkar och berör. Jag vill också tacka Malin Larsson för projektet. Det var där jag från början lånade idén då hennes biträdande rektor, tillika mig goda vän, berättade om projektet.

Filmen ja, den kommer att användas av Cancerfonden. Den är stark, den berör och den ger oss mod. Kan en ung flicka dela med sig kan faktiskt vi som är vuxna det också. Jag kan inte riktigt få fram hur överväldigad jag känner mig.

Att vara rädd eller att ha mod att dela med sig? Det är frågan jag ställer dig! Ungdomarna vågar ofta mer än oss.

 

Annonser

2 thoughts on “Om rädslan och modet det kräver att våga dela

Add yours

  1. Hej Annika! Är det inte lustigt att du har skrivit just detta inlägg när jag har bestämt mig för att mejla dig och tacka för inspirationen som jag har fått från dig och din sida, både till min undervisning och till de utbildningar jag håller för lärare! Jag har följt din blogg länge men är dålig på att kommentera. Dock nämnde jag dig i första inlägget på min nya blogg för ett tag sedan:-)! Du hittar mig här:

    http://asaedenfeldt.blogspot.se/

    Åsa

    1. Tack! Hittade på vad du skrev om. Visst är det så att textkopplingarna är bra att utgå från och de är dessutom ett bra stöd för att visa eleverna på vad som skiljer enkelt till utvecklat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: